Teaterunionen fördömer nya angrepp mot Belarus Free Theatre
Belarus Free Theatre, som verkar i Minsk, Vitryssland är en an världen mest utsatta och modiga teatrar. Medlemmarna i gruppen har arresterats i olika omgångar och de och deras familjer utsätts för stor förföljelse. Flera i gruppen har fått stämplar i passen som förbjuder dem att lämna Vitryssland. Ett par medlemmar i gruppen har tvingats till exil i London, men teatern spelar fortfarande i Minsk. Föreställningarna ges underjordiskt i lägenheter, dit publiken kallas per SMS.
I förra veckan angreps gruppen vid två tillfällen av polis som avbröt föreställningarna och i timmar frågade ut medlemmarna, antecknade namnen på alla medverkande och även på åskådarna. De hotade att återvända följande kväll.
Gruppen meddelar nu att de kommer att fortsätta att ge sina föreställningar.
Teaterunionens styrelse har protesterat mot dessa angrepp på yttrandefriheten och fördömer förföljelserna av teatergruppen i ett brev till Vitrysslands regering.
Belarus Free Theatre var i fokus för Teaterunionens arrangemang på Världsteaterdagen 2011 och gruppen kommer att medverka i Scenkonstbiennalen i maj 2013 i Jönköping.
Internationellt har det kommit flera reaktioner på de senaste dagarnas händelser. Michael Attenborough, Artistic Director på The Almeida Theatre i London skriver:
“You have to ask precisely what the Belarussian government fear so much that they feel compelled to go to such lengths to suppress the Belarus Free Theatre and the the exercise of their basic right to freedom of speech.
The answer of course is the truth.
“Sticks and stones may break my bones, but words will never hurt me.”
The terrified behaviour of the last dictatorship in Europe only goes to show how dreadfully wrong that maxim is. The regime’s greatest enemies are words and their increasing desperation to silence them is in direct proportion to their private knowledge that the one thing you can never kill is an idea, and that as long as people have the ability to think, they will speak.
We hold this truth to be self evident.
The consistent bravery of the members of the BFT, their refusal to be silenced and their immovable devotion to freedom and the truth will, without a shadow of a doubt, lead to their eventual victory. History has shown this to be true, again and again.
As someone who takes his right to freedom of expression, to the right of assembly, to the very act of theatre, for granted, I count myself honoured to call these people my friends and artistic colleagues.
To the government of Belarus I send this message; take a peep across to South Africa, to the rest of the old Eastern bloc and most recently to Burma and know, as certainly as night follows day, that you are on the losing side, that truth will out and that in the battle between the gun, the boot and the fist and the power of words, words will always triumph.”