Israel Galván © LuisCastillaFotografia

Den 29 april varje år firas den internationella dansdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i danskonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen. Årets författare till det internationella dansdagsbudskapet är den spanske  koreografen och dansaren Israel Galván. Galvan besökte nyligen Dansens Hus i Stockholm med föreställningen TOROBAKA Här följer hans budskap i svensk översättning av Leif Janzon.

Carmen Amaya, Valeska Gert, Suzushi Hanayagi, Michael Jackson … dans som inte går att inordna i några kategorier, dansstilar omöjliga att beskriva … För mig är de turbiner som alstrar högspänning, väcker tankar på koreografins kraft att skapa energi, föda en virvelstorm.

Jag ser för mig denna Teslaspole. Som drar alla till sig, avger läkande strålning och får kroppar att förvandlas: Pina Bausch blir till bönsyrsa, Raimund Hoghe till tordyvel, Vicente Escudero till vandrande pinne, ja till och med Bruce Lee, som blir en tusenfoting.

Min första duo dansade jag med min mor när hon bar mig i åttonde månaden. Ni kanske tror att jag överdriver. Men även jag, som nästan alltid dansar solo, ser fantasibilder dansa med mig, och de befriar mig ur min roll som “dansare av ensamhet”.                         

När jag var liten tyckte jag inte om att dansa, men det kom helt naturligt och oförmedlat att bli en del av mig, liksom instinktivt. Med tiden har jag märkt att dans vårdar och läker, nästan medicinskt. Den har hjälpt mig att slippa vara inåtvänd, att öppna mig mot andra. Jag har sett för mig ett Ebolasjukt barn som botas med dansens hjälp. Jag vet att det är övertro – men skulle det inte kunna vara möjligt?

Jag har blivit besatt av dans, dansen har upptagit all min tid, fått mig att dansa även när jag sitter orörlig, och i så måtto fjärmat mig från tingens och verklighetens värld. Jag vet inte om det är bra eller dåligt … men så är det. När jag sitter där i soffan försjunken i mina tankar, liksom spinner som en katt, säger min dotter Milena: “Pappa – dansa inte!”

Och jag ser hur människor rör sig där de går gatan fram, ropar på en taxi, förflyttar sig i olika former och stilar och brott mot stilar. Alla dansar! Det vet inte om det, men de dansar! Jag skulle vilja ropa till dem: det finns de av er som ännu inte är medvetna om det! Alla dansar vi! De som inte dansar är förlorade, de är döda, de känner inget och de upplever inget!

Jag gillar ordet fusion. Inte som marknadsföringsterm eller som ett smart grepp för att sälja en viss trend eller ett varumärke. Nej, mer som kärnfusion, en sammansmältning av atomkärnor: en cocktailshaker med Juan Belmontes fötter stadigt på marken, Isadora Duncans armar i luften och Jeff Cohens magdans i Dödskallegänget. Och alla dessa ingredienser blandas till en angenäm, stark dryck, välsmakande eller bitter eller berusande. Vår tradition är också född ur en blandning, vi är uppstigna ur en cocktail, vars hemliga recept de ortodoxa tror att man måste behålla för sig. Men nej: raser, religioner och politiska åskådningar – allt ska blandas! Alla kan dansa tillsammans! Kanske inte i varandras armar, men sida vid sida.

Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger: “en fjärils vingslag kan märkas på andra sidan jordklotet”. När en fluga lyfter i Japan river en tyfon upp Karibiska sjön. Efter ha dansat en oemotståndlig serie sevillanas sa Pedro G. Romero: den dag då bomben föll över Hiroshima repeterade Nijinskij sitt stora språng i en österrikisk skog. Och jag fantiserar vidare: Savion Glover steppar till så att Mikhail Barysjnikov snurrar runt. Och i samma sekund ställer sig Kazuo Ono blick stilla och alstrar högspänning hos María Muñoz som kommer att tänka på Conrad Veidt och tvingar Akram Khan att framkalla en jordbävning i sin loge, där hans ankelbjällror klingar medan svetten från hans utmattade kropp regnar över golvet.

Dessa ord och denna Internationella Dansdag skulle jag vilja tillägna alla dem som dansar i just detta ögonblick. Och låt mig få önska, på skämt: dansare, musiker, producenter, kritiker – låt festen börja, låt oss alla dansa, som en gång Béjart, dansa i skaror, dansa Boléro av Ravel, dansa den tillsammans.

Översättning från franska Leif Janzon