Information

Östfronten, i samarbete med Strindbergs Intima Teater, bjuder in till en mustig kabaré med sin musikaliska nytolkning av Strindbergs Pelikanen som aldrig sett (och hört) den förr. En kusliger bit om det värsta man kan tänka sig: en mamma som hellre dricker champagne, går ut och dansar och förför yngre män än att ta hand om sina ungar. Kort sagt: en mor som inte älskar sina barn. Hu!

“kraftfullt och roligt skamgrepp om en av August Strindbergs bittraste kvinnobilder”
/ Susanne Sigroth Lambe, Uppsala Nya Tidning

“Mammamonstret fångat i lustfylld kabaré… tar sin form på både allvar och med en storartad lust” /Loretto Villalobos, SvD

KONSTNÄRLIGT TEAM
På scen: Malin Karlsson, Ida Löfholm och Lidia Bäck
Piano: Sara Hermansson
Regi: Lovisa T Onnermark
Text: Dag Thelander
Musik: Per Wickström
Scenografi-, kostym- och maskdesign: Hanna Cecilia Lindkvist
Grafisk design: Jenny Jansson
Sömnad: Josephina Wesström

Information

Vad spelar scenkonsten för roll i identitetsskapandet hos barn och unga från ursprungsbefolkningar och vad innebär detta för unga konstnärers drömmar och ambitioner att stärka sin egen kulturella och konstnärliga identitet och praktik?

I ett samtal mellan tre scenkonstnärer från ursprungsbefolkningarna i Sápmi i Norge och Sverige samt Grönland undersöker vi hur samspelet mellan majoritets- och minoritetskulturer påverkar konstnärlig utveckling och belyser framför allt faktorer som språk, makt och historia och hur dessa faktorer påverkat utvecklingen av scenkonsten i Norden.

Medverkande:
Kuluk Helms (Grönland)
Liv Aira (Sápmi/Sverige)
Rawdna Carita Eira (Sápmi/Norge)

Moderator: 
Maria Utsi

Mer information:
bibu.se

Information

Ett performanceverk av Neyen Pailamilla
Ljudbild: Aldir Polymeris

”Som Mapuchekonstnär uppfattar jag floder och vattendrag som levande varelser, jämlika med människan – där natur och mänsklighet är delar av ett sammanvävt nätverk.”

Neyen Pailamilla är en queer mapuchekonstnär som arbetar med performance, textila praktiker och audiovisuella format. Med utgångspunkt i sin identitet, fördjupar sig Pailamilla i såväl personliga erfarenheter som i historiska, politiska och sociala dimensioner.

Hen har samarbetat med en rad konstnärliga projekt och grupper, både i Sydamerika och Europa – bland annat med det konstnärliga kollektivet trop cher to share, och historikern och curatorn José Cáceres, med vilken hen initierade det kuratoriella projektet School of the Forest, samt det mapucheledda kollektivet Rangiñtulewfü, som blev fröet till den digitala tidskriften Yene.

Under Scenkonstbiennalen visas även videoverket Where Does The Dream Begin? som utforskar sökandet efter Sihlflodens ursprung genom en drömlik estetik som söker en andlig förbindelse med floden.

Filmen visas på Gaaltije Saemien Museume (åarjel bielie/södra flygeln). Tider för filmprogrammet publiceras på Gaaltijes hemsida i maj.

Information

Ett performanceverk av Neyen Pailamilla
Ljudbild: Aldir Polymeris

”Som Mapuchekonstnär uppfattar jag floder och vattendrag som levande varelser, jämlika med människan – där natur och mänsklighet är delar av ett sammanvävt nätverk.”

Neyen Pailamilla är en queer mapuchekonstnär som arbetar med performance, textila praktiker och audiovisuella format. Med utgångspunkt i sin identitet, fördjupar sig Pailamilla i såväl personliga erfarenheter som i historiska, politiska och sociala dimensioner.

Hen har samarbetat med en rad konstnärliga projekt och grupper, både i Sydamerika och Europa – bland annat med det konstnärliga kollektivet trop cher to share, och historikern och curatorn José Cáceres, med vilken hen initierade det kuratoriella projektet School of the Forest, samt det mapucheledda kollektivet Rangiñtulewfü, som blev fröet till den digitala tidskriften Yene.

Under Scenkonstbiennalen visas även videoverket Where Does The Dream Begin? som utforskar sökandet efter Sihlflodens ursprung genom en drömlik estetik som söker en andlig förbindelse med floden.

Filmen visas på Gaaltije Saemien Museume (åarjel bielie/södra flygeln). Tider för filmprogrammet publiceras på Gaaltijes hemsida i maj.

Information

Östfronten, i samarbete med Strindbergs Intima Teater, bjuder in till en mustig kabaré med sin musikaliska nytolkning av Strindbergs Pelikanen som aldrig sett (och hört) den förr. En kusliger bit om det värsta man kan tänka sig: en mamma som hellre dricker champagne, går ut och dansar och förför yngre män än att ta hand om sina ungar. Kort sagt: en mor som inte älskar sina barn. Hu!

“kraftfullt och roligt skamgrepp om en av August Strindbergs bittraste kvinnobilder”
/ Susanne Sigroth Lambe, Uppsala Nya Tidning

“Mammamonstret fångat i lustfylld kabaré… tar sin form på både allvar och med en storartad lust” /Loretto Villalobos, SvD

KONSTNÄRLIGT TEAM
På scen: Malin Karlsson, Ida Löfholm och Lidia Bäck
Piano: Sara Hermansson
Regi: Lovisa T Onnermark
Text: Dag Thelander
Musik: Per Wickström
Scenografi-, kostym- och maskdesign: Hanna Cecilia Lindkvist
Grafisk design: Jenny Jansson
Sömnad: Josephina Wesström

Information

Östfronten, i samarbete med Strindbergs Intima Teater, bjuder in till en mustig kabaré med sin musikaliska nytolkning av Strindbergs Pelikanen som aldrig sett (och hört) den förr. En kusliger bit om det värsta man kan tänka sig: en mamma som hellre dricker champagne, går ut och dansar och förför yngre män än att ta hand om sina ungar. Kort sagt: en mor som inte älskar sina barn. Hu!

“kraftfullt och roligt skamgrepp om en av August Strindbergs bittraste kvinnobilder”
/ Susanne Sigroth Lambe, Uppsala Nya Tidning

“Mammamonstret fångat i lustfylld kabaré… tar sin form på både allvar och med en storartad lust” /Loretto Villalobos, SvD

KONSTNÄRLIGT TEAM
På scen: Malin Karlsson, Ida Löfholm och Lidia Bäck
Piano: Sara Hermansson
Regi: Lovisa T Onnermark
Text: Dag Thelander
Musik: Per Wickström
Scenografi-, kostym- och maskdesign: Hanna Cecilia Lindkvist
Grafisk design: Jenny Jansson
Sömnad: Josephina Wesström

Information

ASSITEJ Sverige, bibu och Teatercentrum bjuder in till mingel med avsikt att bilda ett nätverk som arbetar för att säkerhetsställa att ALLA barn i Sverige får tillgång till scenkonst i skolan. Idag är tillgången till kultur väldigt ojämlik, beroende på var du bor och kommunala prioriteringar.

Vill du vara med i ett nätverk där vi delar kunskap och erfarenhet för att med gemensamma krafter skapa politisk opinion i frågan?

Vi inleder med tre konstnärliga ledare som delar med sig av tankar och erfarenheter:
Anna Sjövall, konstnärlig ledare, Teater Halland
Emil Nilsson Mäki, konstnärlig ledare, Skuggteatern
Martin Forsberg, konstnärlig ledare, Norrdans

Mer information:
https://bibu.se/sv
https://assitej.se/
https://www.teatercentrum.se/

Information

Att kunna tala – när språket har gått förlorat.

Om kroppens minne och hur det kan skydda mot både koloniala spår och det egna samhällets normer över vad som är avvikande. En
identitetsskapande resa där det inuitiska arvet blir en väg till att få vara precis den du är.

Louise Fontain skildrar i denna performance den djupa traumatiseringen av deporterade inuitbarn på Grönland, med utgångspunkt i egna erfarenheter. Genom att väva samman teater och poesi gestaltar hon ett barns – och senare en vuxen kvinnas – känslor under en påtvingad vistelse i Danmark. Performanceverket visar hur en förlorad identitet kan återtas genom kultur och relationen till markerna och naturen, och berör något djupt allmängiltigt.

Efter föreställningen, sker ett samtal mellan Louise Fontain och Anneli Bäckman, intendent, Gaaltije Saemien Museume.

Information

Att kunna tala – när språket har gått förlorat.

Om kroppens minne och hur det kan skydda mot både koloniala spår och det egna samhällets normer över vad som är avvikande. En
identitetsskapande resa där det inuitiska arvet blir en väg till att få vara precis den du är.

Louise Fontain skildrar i denna performance den djupa traumatiseringen av deporterade inuitbarn på Grönland, med utgångspunkt i egna erfarenheter. Genom att väva samman teater och poesi gestaltar hon ett barns – och senare en vuxen kvinnas – känslor under en påtvingad vistelse i Danmark. Performanceverket visar hur en förlorad identitet kan återtas genom kultur och relationen till markerna och naturen, och berör något djupt allmängiltigt.

Efter föreställningen, sker ett samtal mellan Louise Fontain och Anneli Bäckman, intendent, Gaaltije Saemien Museume.

Information

ALLT BLIR INTE BRA, MEN DET GÅR ÄNDÅ
Vi är beredda att sätta allt på spel för att få lite närhet. Men vad gör man när kroppen är både ens bästa vän och värsta fiende?

Oxytocin är en vardagsnära dockteater om att vara människa av kött och blod. Föreställningen rör sig i gränslandet mellan barndom och vuxenliv.

Med inspiration från intervjuer med människor i olika åldrar skildras erfarenheter av, och relationen till, kroppen och dess förändring. Om pubertet, sex och åldrande. Om att vara rädd samtidigt som man längtar och att känna nyfikenhet i samma ögonblick som man äcklas. Inbäddat i en igenkännlig vardag, som rymmer både sårbarhet och grymhet, avtäcks det stora i det lilla.

Av och regi: Oskar Thunberg
Med: Nikola Borggård Gavanozov, Vivi Lindberg, Malin Morgan, Wahid Setihesh, Ove Wolf
Musiker: Daniel Ekborg, Mats Nahlin
Scentekniker: Ellen Dynebrink, Krister Nylander
Dockmakare och dockinstruktör: Jenny Bjärkstedt
Scenografi, kostym och mask: Maja Döbling LJUS Christofer W Fogelberg
Komposition: Daniel Ekborg, Simeon Hillert, Mats Nahlin
Ljud: Simeon Hillert
Dramaturg: Stefan Åkesson
Producent: Lisa Nowotny

Information

ALLT BLIR INTE BRA, MEN DET GÅR ÄNDÅ
Vi är beredda att sätta allt på spel för att få lite närhet. Men vad gör man när kroppen är både ens bästa vän och värsta fiende?

Oxytocin är en vardagsnära dockteater om att vara människa av kött och blod. Föreställningen rör sig i gränslandet mellan barndom och vuxenliv.

Med inspiration från intervjuer med människor i olika åldrar skildras erfarenheter av, och relationen till, kroppen och dess förändring. Om pubertet, sex och åldrande. Om att vara rädd samtidigt som man längtar och att känna nyfikenhet i samma ögonblick som man äcklas. Inbäddat i en igenkännlig vardag, som rymmer både sårbarhet och grymhet, avtäcks det stora i det lilla.

Av och regi: Oskar Thunberg
Med: Nikola Borggård Gavanozov, Vivi Lindberg, Malin Morgan, Wahid Setihesh, Ove Wolf
Musiker: Daniel Ekborg, Mats Nahlin
Scentekniker: Ellen Dynebrink, Krister Nylander
Dockmakare och dockinstruktör: Jenny Bjärkstedt
Scenografi, kostym och mask: Maja Döbling LJUS Christofer W Fogelberg
Komposition: Daniel Ekborg, Simeon Hillert, Mats Nahlin
Ljud: Simeon Hillert
Dramaturg: Stefan Åkesson
Producent: Lisa Nowotny

Information

ALLT BLIR INTE BRA, MEN DET GÅR ÄNDÅ
Vi är beredda att sätta allt på spel för att få lite närhet. Men vad gör man när kroppen är både ens bästa vän och värsta fiende?

Oxytocin är en vardagsnära dockteater om att vara människa av kött och blod. Föreställningen rör sig i gränslandet mellan barndom och vuxenliv.

Med inspiration från intervjuer med människor i olika åldrar skildras erfarenheter av, och relationen till, kroppen och dess förändring. Om pubertet, sex och åldrande. Om att vara rädd samtidigt som man längtar och att känna nyfikenhet i samma ögonblick som man äcklas. Inbäddat i en igenkännlig vardag, som rymmer både sårbarhet och grymhet, avtäcks det stora i det lilla.

Av och regi: Oskar Thunberg
Med: Nikola Borggård Gavanozov, Vivi Lindberg, Malin Morgan, Wahid Setihesh, Ove Wolf
Musiker: Daniel Ekborg, Mats Nahlin
Scentekniker: Ellen Dynebrink, Krister Nylander
Dockmakare och dockinstruktör: Jenny Bjärkstedt
Scenografi, kostym och mask: Maja Döbling LJUS Christofer W Fogelberg
Komposition: Daniel Ekborg, Simeon Hillert, Mats Nahlin
Ljud: Simeon Hillert
Dramaturg: Stefan Åkesson
Producent: Lisa Nowotny