2016 års budskap är skriver av den ryska regissören Anatoli Vassiliev

Om teater behövs?

Fråga tusentals besvikna yrkesverksamma och miljontals människor som är trötta på den.

Vad ska vi ha den till?

Just nu, när scenen är så obetydlig i jämförelse med de städer och länder där den tragiska verkligheten utspelas varje dag.

Vad kan den betyda för oss?

Guldpläterade salonger, sammetsfåtöljer, smutsiga scenutrymmen, välskolade skådespelarröster, eller tvärtom – svarta scenrum som färgas av lera och blod, med en hög rabiata, nakna kroppar.

Vad skulle den kunna säga oss?

Allt!

Teater kan säga oss allt.

Hur gudarna har det i himlen, hur fångar försmäktar i glömda grottor i underjorden, hur passionen kan få oss att sväva, hur kärleken kan förgöra, hur ingen har behov av en god människa i denna värld, hur bedrägeri råder, hur människor bor i lägenheter medan barn förtvinar i flyktingläger, hur de alla måste vända tillbaka till öknen, och hur vi dag efter dag tvingas ta avsked från de vi älskar – teater kan berätta allt.

Teatern har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

Och nu, de senaste femtio eller sjuttio åren, är den särskilt nödvändig. För om man tar en titt på hela det allmänna kulturutbudet, kan man omedelbart se att endast teater ger oss ett ord från mun till mun, en blick från öga till öga, en gest från hand till hand och från kropp till kropp. Teatern behöver ingen mellanhand för att kommunicera från människa till människa – den utgör det mest transparenta ljuset, den tillhör varken söder, norr, öster eller väster – nej, den är kärnan i ljuset självt, och lyser från alla fyra hörn av världen, omedelbart igenkännbar av vem som helst, oavsett om den personen är fientligt eller vänligt inställd till den.

Vi behöver teater av många olika slag.

Jag tror att bland alla möjliga uttryck är det teaterns traditionella form vi nu kommer se störst behov av. Den rituella teatern ska inte ses som motsatsen till den ”civiliserade” teatern. Sekulär kultur stympas, ersätts av så kallad ”informativ kultur”, och stöter bort allt naturligt och vårt hopp om att få möta det.

Teatern öppnar sina dörrar på vid gavel. Fri entré.

Åt helvete med prylar och datorer – gå på teater, fyll upp hela rader på parketter och balkonger, lyssna på budskapet och titta på levande bilder! – det är teater du ser framför dig, försumma den inte och missa inte en enda chans att delta i den – det kan vara den mest värdefulla chans vi delar i våra fåfänga och stressade liv.

Vi behöver alla sorters teater.

Det finns bara en sorts teater som inte behövs av någon – jag menar teater bestående av politiska spel, teater med politiska ”råttfällor”, politikernas teater, idiotiska politiska uppträdanden. Vad vi verkligen inte behöver är den dagliga terrorns skådespel – vare sig individuella eller kollektiva, vad vi inte behöver är skådeplatser där lik och blod kantar gator och torg, i städer och provinser, en teater som hittar på krockar mellan religioner och etniska grupper.

Översättning av Ulricha Johnson