”Det finns så mycket i känslan av att inte förstå var man är”

Intervju med Christian Arin, konstnärlig ledare på Teateri
av Katinka Richter

För fyra år sedan hittade Christian Arin från Teateri den grafiska novellen Ankomsten av Shaun Tan i en släktings bokhylla. Han blev snabbt fascinerad av bilderna som boken bygger på och tanken om att göra en föreställning av den slog rot. Han bestämde sig för att kontakta den amerikanska regissören Thaddeus Phillips vars verk han sett i New York. Thaddeus googlade boken och insåg att det var samma bok som han själv hade hittat hos en vän bara något år tidigare och tänkt exakt samma sak om. Han råkade ha tid precis när Teateri tänkt repetera och svaret blev därför “I´m in!”. Nu har det gått ett drygt halvår sedan premiären och föreställningen är utvald till Scenkonstbiennalen 2017.

Christian: Historien är ju alltid aktuell, den kommer alltid att vara aktuell, sedan blev den väldigt aktuellt här, just under den tiden, och är det fortfarande.

Katinka: Vad var det i Ankomsten som fångade dig?

Christian: Sättet som det var berättat på genom bilder och att den är gjord så att vem som helst som läser boken sätter sig in i huvudpersonens kläder. Det är en immigrationshistoria, men det är inte vi och de, utan det är jag som läser som får uppleva immigrantens historia. Platsen som mannen kommer till finns inte här på jorden, den är något helt annorlunda. Som läsare försöker man samtidigt som huvudpersonen fundera ut; hur funkar det här? Vad är det för tecken? Vad är det här för språk? Vad är det för människor? Du sätter dig in i den situationen. Och ensamheten, eller att träffa nya vänner. Det fastnade jag för. Eftersom jag själv har bott tio år i Amerika så har jag också själv upplevt att vara immigrant och känner igen vissa av situationerna och känslorna.

Christian berättar att i:et i Teateri står för “internationell” och därför var det viktigt att Ankomsten blev ett internationellt projekt. Musiken simultan-skapades av Juan Gabriel Turbay i Bogota i Colombia under repetitionerna för att stämma exakt överens med ensemblens rytm. Dockorna som används på scen är skapade av Center for Puppetry Arts i Atlanta, USA. I ensemblen finns en skådespelare från Polen och en från Iran. Själv brukar Christian kalla sig för halvamerikan.

Christian: Så åtminstone tre av oss har någon slags historia av en annan kultur.

Katinka: Hur har arbetet med Thaddeus Phillips fungerat?

Christian: Det har varit klockrent. Han är otroligt kreativ, och som man är i Amerika, väldigt effektiv och målmedveten. Även om det också var otroligt öppet för oss att ha idéer. Vi hade inget manus, vi hade bara boken, så vi tittade på “vad berättar det här?”. Han hade en idé men vi skapade den genom improvisation tillsammans. Sedan satt han där och sa “this is the worst idea ever, cut that” eller “this is good, I will develop that”. Han är fantastiskt duktig på att “kill your darlings”, ta bort saker som inte passar in eller som drar ut för mycket på någonting. Vi hade fyra timmars rep på premiärdagen av förbättringar, och det blev bättre! Inte bara det nervösa “vi måste fixa någonting” utan det blev verkligen bättre. Det har varit en ständig process med honom och det har varit fantastiskt. Jag har aldrig jobbat så hårt och så koncentrerat, men det blir ju resultat.

Katinka: I beskrivningen av Ankomsten så står det att formen är gränsöverskridande, på vilket sätt har ni arbetat med just formen?

Christian: Språket är en del, vi har konstruerat ett helt nytt språk. Det är ett språk som ingen förstår och alla förstår. Vem som helst som sitter i publiken, oavsett var de kommer ifrån, förstår lika mycket och behöver inte känna sig utanför. Alla sitter där med samma premisser. Sedan är det själva sättet vi berättar det på, det är vad vi gör som berättar historien. Det är också scenografin som sätter gränsen, det är ny sorts vridscen med mobila träblock och den hjälper att diktera historien. Det blir något slags koreografi med block. Och musiken, vi gör ju saker på bit. Sedan är jag den enda som inte ändrar karaktär i ensemblen, de andra tre spelar allting annat, därför kan vem som helst spela vad som helst. Och så använder vi oss av projektioner och film som för historien framåt.

Katinka: Kan du berätta lite mer om språket ni använder? Varför valde ni att göra ett eget språk?

Christian: Diskussionen kom väldigt tidigt, hur gör vi? Hur ska vi berätta det här? I boken så finns det ju ingen text, det är bara bilder, så vi tänkte att om vi gör repliker på svenska har vi lagt det någonstans, då blir det väldigt specifikt. Det blir komplicerat för då har vi ju satt det “här”, och det är inte “här” i boken, det är en plats som inte finns. Vi vill undvika att det här är en historia om “dom”. Det viktiga i den här föreställningen är att vem som helst som kan hamna i den situationen, oavsett om man kommer till ett främmande land bara på semester, eller om det uppstår en situation som du är helt främmande för, eller om du är nyanlända, eller om du har flyttat utomlands. Det finns så mycket i känslan av att inte förstå var man är och försöka ta reda på hur det fungerar, och vem är jag i det här? Tanken är ju att du som publik ska sätta dig i huvudpersonens skor och se det ur det perspektivet.

Katinka: Men kan du säga specifika saker på språket? Eller är det imaginära repliker?

Christian: Nej, det är specifikt. Men jag vill inte avslöja vad det är. Vi har en grund kan man säga, sedan har vi ändrat ljud och ändelser så att det får en egen känsla. Sedan har vi ytterligare ett språk tack vare att en av våra skådespelare talar ett språk sedan födseln som väldigt få talar i världen.

Christian menar att föreställningen är annorlunda på så sätt att publiken inte får någon förklaring, istället finns det gott om utrymme att skapa sin egen tolkning av berättelsen. På sista frågan, om hur han skulle beskriva föreställningen med tre ord, blir svaret:

Christan: Ord som återkommer från de som har sett den är; vacker, magisk och rörande.

 

Ankomsten spelar på Teater Bråddgatan 34 på fredagen den 26 maj kl. 17:00-18:15, lördagen den 27 maj kl. 15:00-16:15 och kl. 18:30-19:45 samt på söndagen den 28 maj kl. 11:00-12:15 och kl. 13:30-14:45.

Baserad på en bok av: Shaun Tan
Regi: Thaddeus Phillips
Scenograf: Lars Jansson
Musik: Juan Gabriel Turbay
Medverkande: Christian Arin, Nanny Nilsson, Martyna Lisowska och Sam Rigi