När vi träffade varann

När vi träffade varann/Riksteatern

Foto: Anna Huerta

En isfläck. En kvinnlig kommunpolitiker. En nyanländ manlig flykting. En publik. Om vi bara tillåter oss att se, så är det inte sällan i det lilla vi hittar det riktigt, riktigt stora. Så är det i dubbel bemärkelse i denna pjäs av Joakim Rindå och Ninna Tersman. Här får vi möta en person som bott i vårt land i hela sitt liv och vars väg korsas av en person som precis anlänt. Om nödvändigheten av att inte lämna varandra ifred och att tillåta sig att påverkas. Precis vad vi behöver just nu. -Urvalskommittén

Varmt drama om nödvändigheten att inte lämna varandra ifred.

Hur träffade du din bästa vän?
Eivor och Abdu möts i ett snöfall. Hon ber honom lämna henne ifred. Det gör han inte. En oväntad vänskap uppstår och steg för steg ändras vardagen. Inget ska någonsin bli som förut igen. Kanske möttes de när de som mest behövde det. Det blir ett varmt drama om nödvändig vänskap.

Föreställningen bygger på verkliga berättelser som samlats in från hela landet.

Av: Joakim Rindå & Ninna Tersman
Regi: Joakim Rindå
Medverkande: Gunilla Larsson som Eivor och Dilan Amin som Abdu
Scenografi och kostym: Johanna Mårtensson
Musik och ljuddesign: Cicely Irvine
Ljus: Jenni Aho
Konstnärligt råd: Ahmad Al Zeeb, Mahmoud Al Zeeb, Rahaf Alkurdi, Yas K Rashed
Mask: Linda Goncalves
Producent: Riksteatern

Intervju med Ninna Tersman och Joakim Rindå

Yrkesroll/funktion i produktionsteamet:
Manus (Joakim och Ninna), regi (Joakim)

Varför valde ni att sätta upp När vi träffade varann?
Hösten 2015 var en tid när väldigt många nya möten uppstod, inte minst på landets mindre orter. Personer som flytt hit till Sverige mötte människor här. Om det ville vi berätta med hjälp av riksteaterföreningar och röster från många håll. 

Vad var den största utmaningen i produktionsprocessen?
Vi var väldigt angelägna om att Abdus berättelse skulle kännas trovärdig, också för dem som själva rört sig över Medelhavet och genom Europa under samma tid. Där spelade vårt konstnärliga råd, som alla hade erfarenhet av flykt och att komma ny till Sverige, en mycket viktig roll. Vi ville ge Eivors karaktär och utveckling samma vikt. Så vi pratade en hel del  också med människor som byggt starka relationer till de som flytt hit. Trots att Abdus och Eivors relation inledningsvis är väldigt ojämlik bär de nycklar till varann, det var viktigt att få med i både text och gestaltning.

Varför tycker ni att När vi träffade varann är bland det mest intressanta som har gjorts på svenska scener de senaste två åren?
På ett sätt är det omöjligt att skilja föreställningen från processen med När vi träffade varann. Själva arbetet med föreställningen, både under förberedelsearbetet, repetitionsarbetet men även under spelprocessen har inneburit en mängd möten för så många människor. Själva föreställningen är både en berättelse om Eivor och Abdu som träffar varann och en berättelse om vad som (förhoppningsvis) händer när vi går på teater – mötet med oss själva och varann.

Hur reagerade ni när ni fick veta att den var utvald till Scenkonstbiennalen 2019?
Vi blev förstås mycket glada. Återkopplingen från publik över hela landet har varit överväldigande under hela spelperioden med tackbrev på både svenska och arabiska. Att bli vald till Scenkonstbiennalen är ett starkt erkännande för den stora mängd människor som på olika sätt bidragit till berättelsen och föreställningens form.

Vad ser ni fram emot mest på Scenkonstbiennalen 2019?
Fortsatta samtal med kollegor om hur vi genom scenkonst kan möta samtid och varann. Att föreställningen ska få möta fler!