Skvalpet

Skvalpet/Malmö Dockteater

I den fristående fortsättningen av Malmö dockteaters uppsättning Funktionell dumhet vrider sig Skvalpet kring sin egen axel och riktar ljuset mot oss alla. Lika ömt som modigt utelämnande, stundom tålamodsprövande som livet självt. Erik Holmström tänjer snillrikt
formaten där han och dockorna rör sig genom Andrea Edwards regi. Kameror fångar detaljerna och binder samman skickligt uttänkta och ibland mycket överraskande rum. Imponerande omärkvärdigt, inte för ett ögonblick enkelt. -Urvalskommittén

Om det bara finns 40 000 jobb, så antingen delar vi på de jobben som finns, och så får vi ha lågpresterande människor som både är halta, lytta, psykiskt sjuka, blinda, döva, rullstol, knäpp fast det inte syns, snygga med opererade tuttar som bara tycker om sin kropp – då får vi ha hela spektrat. Men då måste arbetslivet se annorlunda ut. Om där är jag igen tio år före min tid. För om tio år kommer det här att vara borta. För vi har inget kvar. Vi har bara skvalpet kvar!”– F.d. Generaldirektören för Arbetsförmedlingen, 2014. 

​I föreställningen Skvalpet förekommer en annan föreställning som också heter Skvalpet, även den är inspirerad av samma citat. Dockan Erik Högström har nämligen bestämt sig för att intervjua dessa lågpresterande människotyper och sätta ihop texterna till en samhällskritisk helaftonspjäs. 

Malmö Dockteater fortsätter att utforska en artificiell verklighet i dockteaterform. Denna gång i skala 1:18. Vi får bevittna ett repetitionsarbete där livet och konsten inte flyter ihop, där heta politiska diskussioner uteblir och osannolika händelseförlopp aldrig inträffar. 

Idé, koncept och på scen: Erik Holmström
Regi: Andrea Edwards 
Scenografi: Johan Bergman
Musikkomposition: Cecilia Nordlund och Lotta Wenglén
Scenografi i scenografin: Sören Brunes
Attributmakeri: Sofia Andersson
Kostym: Sandra Haraldsen 
Dockhuvuden: Ida Mira Johansson
Körtekniker: Olivia Grefve
Producent: Anna Jonsson Björck

​Intervju med Erik Holmström

Yrkesroll/funktion i produktionsteamet: 
Upphovsman och skådespelare
Varför valde ni att sätta upp Skvalpet?
Jag ville utmana mig själv i mitt konstnärskap och vända blicken mot mig själv och de förhållanden som råder när man gör en teaterproduktion.

Vad var den största utmaningen i produktionsprocessen?
På Malmö Dockteater uppfinner vi ofta en ny form att arbeta i för varje verk. När vi insåg att vi skulle bygga en modellvärld i skala 1:18 (typ) så fick vi köpa en 3d-printer och hitta på sätt att göra rörliga dockor i dockskåpsformat. Det var nytt för alla inblandade. För mig som ensam skådespelare var det också en stor utmaning att våga ta det lugnt och hålla uppe självförtroendet att det var intressant att titta på en gubbe som leker i ett dockskåp i nästan två timmar.

Varför tycker ni att Skvalpet är bland det mest intressanta som har gjorts på svenska scener de senaste två åren?
Ett element i scenografin består av något som antagligen är Sören Brunes sista scenografimodell. Det är en slags automata som föreställer honom själv i sitt arbetsrum. Sören skulle ha varit scenograf till föreställningen, men gick bort innan vi hann sätta igång på riktigt. Modellen hittades efter hans död och var märkt ”skvalpet”. Den är mycket vacker och är i sig en sak som gör föreställningen intressant.

Hur reagerade ni när ni fick veta att den var utvald till Scenkonstbiennalen 2019?
Vi blev hedrade. Och oroliga att alla 15 dockor fortfarande skulle fungera. Men det ser bra ut!

Vad ser du fram emot mest på Scenkonstbiennalen 2019?
Att få spela föreställningen igen. Det ska bli väldigt spännande.