Världsdansdagen, lördag 29 april

Årets inspirerande budskap på Världsdansdagen är baserat på koreografen Trisha Browns tankar om den konst hon levde med genom hela sin långa och hyllade karriär.

Jag blev dansare eftersom jag ville flyga. Upphävande av tyngdlagen har alltid rört mig. Det finns inget hemligt budskap i mina danser. De är andliga övningar i fysisk form.

Dans kommunicerar och vidgar det universella språket, föder glädje, skönhet och främjar framåtskridandet av människans kunskap. Dans handlar om kreativitet… om och om igen… i tänkande, i görande, i skapande och i framförande. Våra kroppar är verktyg för uttryck, inte kanaler för representation. Denna vetskap frigör kreativitet, som är grundlektionen och gåvan i att skapa konst.

Konstnärens liv tar inte slut i åldrandet, som vissa kritiker tror. Dans är gjort av människor, människor och idéer. Som publik får du ta med dig impulserna av kreativiteten hem och tillämpa i ditt dagliga liv.

*Detta budskap riktar sig till professionella dansare och dansbeundrare över hela världen. Det publiceras också som en hyllning till Trisha Brown, som gick bort den 18 mars 2017.
Budskapet är baserat på hennes skrivna stycken och uttalanden, sammanställda av hennes nära medarbetare Susan Rosenberg. Det uttrycker hennes vision om sitt arbete, och de värden som arbetet speglar. Budskapet är översatt till svenska av Ulricha Johnson.

Trisha Brown var en av den postmoderna koreografins pionjärer och grundade bland annat Trisha Brown Dance Company i New York på 70-talet. Hon har skapat över 100 dansverk sedan 1961 och var den första kvinnliga koreografen att ta emot den eftertraktade MacArthur Foundation Fellowship ”Genius Award.”
År 2003 blev Brown hedrad med National Medal of Arts.

Glad världsdansdag!

Den 29 april varje år firas Världsdansdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i danskonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen. Varje år skrivs ett världsteaterbudskap av en utvald konstnär. Budskapet översätts och presenteras vid olika evenemang runt om i världen. Världsdansbudskapet skrivs i år av Lemi Ponifasio, koreograf från Samoaöarna.

Läs hela budskapet här.

Internationella dansdagen 2015

israel_galvan

Israel Galván © LuisCastillaFotografia

Den 29 april varje år firas den internationella dansdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i danskonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen. Årets författare till det internationella dansdagsbudskapet är den spanske  koreografen och dansaren Israel Galván. Galvan besökte nyligen Dansens Hus i Stockholm med föreställningen TOROBAKA Här följer hans budskap i svensk översättning av Leif Janzon.

Carmen Amaya, Valeska Gert, Suzushi Hanayagi, Michael Jackson … dans som inte går att inordna i några kategorier, dansstilar omöjliga att beskriva … För mig är de turbiner som alstrar högspänning, väcker tankar på koreografins kraft att skapa energi, föda en virvelstorm.

Jag ser för mig denna Teslaspole. Som drar alla till sig, avger läkande strålning och får kroppar att förvandlas: Pina Bausch blir till bönsyrsa, Raimund Hoghe till tordyvel, Vicente Escudero till vandrande pinne, ja till och med Bruce Lee, som blir en tusenfoting.

Min första duo dansade jag med min mor när hon bar mig i åttonde månaden. Ni kanske tror att jag överdriver. Men även jag, som nästan alltid dansar solo, ser fantasibilder dansa med mig, och de befriar mig ur min roll som ”dansare av ensamhet”.                         

När jag var liten tyckte jag inte om att dansa, men det kom helt naturligt och oförmedlat att bli en del av mig, liksom instinktivt. Med tiden har jag märkt att dans vårdar och läker, nästan medicinskt. Den har hjälpt mig att slippa vara inåtvänd, att öppna mig mot andra. Jag har sett för mig ett Ebolasjukt barn som botas med dansens hjälp. Jag vet att det är övertro – men skulle det inte kunna vara möjligt?

Jag har blivit besatt av dans, dansen har upptagit all min tid, fått mig att dansa även när jag sitter orörlig, och i så måtto fjärmat mig från tingens och verklighetens värld. Jag vet inte om det är bra eller dåligt … men så är det. När jag sitter där i soffan försjunken i mina tankar, liksom spinner som en katt, säger min dotter Milena: ”Pappa – dansa inte!”

Och jag ser hur människor rör sig där de går gatan fram, ropar på en taxi, förflyttar sig i olika former och stilar och brott mot stilar. Alla dansar! Det vet inte om det, men de dansar! Jag skulle vilja ropa till dem: det finns de av er som ännu inte är medvetna om det! Alla dansar vi! De som inte dansar är förlorade, de är döda, de känner inget och de upplever inget!

Jag gillar ordet fusion. Inte som marknadsföringsterm eller som ett smart grepp för att sälja en viss trend eller ett varumärke. Nej, mer som kärnfusion, en sammansmältning av atomkärnor: en cocktailshaker med Juan Belmontes fötter stadigt på marken, Isadora Duncans armar i luften och Jeff Cohens magdans i Dödskallegänget. Och alla dessa ingredienser blandas till en angenäm, stark dryck, välsmakande eller bitter eller berusande. Vår tradition är också född ur en blandning, vi är uppstigna ur en cocktail, vars hemliga recept de ortodoxa tror att man måste behålla för sig. Men nej: raser, religioner och politiska åskådningar – allt ska blandas! Alla kan dansa tillsammans! Kanske inte i varandras armar, men sida vid sida.

Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger: ”en fjärils vingslag kan märkas på andra sidan jordklotet”. När en fluga lyfter i Japan river en tyfon upp Karibiska sjön. Efter ha dansat en oemotståndlig serie sevillanas sa Pedro G. Romero: den dag då bomben föll över Hiroshima repeterade Nijinskij sitt stora språng i en österrikisk skog. Och jag fantiserar vidare: Savion Glover steppar till så att Mikhail Barysjnikov snurrar runt. Och i samma sekund ställer sig Kazuo Ono blick stilla och alstrar högspänning hos María Muñoz som kommer att tänka på Conrad Veidt och tvingar Akram Khan att framkalla en jordbävning i sin loge, där hans ankelbjällror klingar medan svetten från hans utmattade kropp regnar över golvet.

Dessa ord och denna Internationella Dansdag skulle jag vilja tillägna alla dem som dansar i just detta ögonblick. Och låt mig få önska, på skämt: dansare, musiker, producenter, kritiker – låt festen börja, låt oss alla dansa, som en gång Béjart, dansa i skaror, dansa Boléro av Ravel, dansa den tillsammans.

Översättning från franska Leif Janzon

 

 

 

 

Den internationella dansdagen i Stockholm

cykla_press_2

”Cykla bak å fram” Foto: Martin Skoog

 

Den 29 april varje år firas den internationella dansdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i danskonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen. Årets budskap är skrivet av den franske dansaren och koreografen Mourad Merzouki och finns att läsa och titta på här.

Den 29 april uppmärksammas dagen på flera platser i bla. Stockholms stad och län. För fjärde året i rad sammanställer DIS/Dans i Stockholm allt som händer. Bland mycket annat kommer man kunna se utdrag ur föreställningen ”Cykla bak å fram” av koreografen Ingrid Olterman utanför Tensta Konsthall, i Hägersten kommer Johanssons Pelargoner att ge föreställningen ”Post wedding depression” och i Husby kommer Claire Parsons spela ”Marmelad”.

Se hela programmet här.

Världsdansbudskapet 2014

Den 29 april varje år firas världsdansdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i danskonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen.

Årets världsdansbudskap är skrivet av den franske dansaren och koreografen Mourad Merzouki.

Alla konstnärer känner stolthet över sin konst.

Alla konstnärer är ständigt beredda att försvara sin konst, den som har förvandlat deras liv – i det som sökts och förlorats, i det som konstnären så hett vill förmedla: ekot av en röst, ett ord uppsnappat på en boksida, tolkningen av en text som konstnären vill skänka mänskligheten. Eller i musiken, utan vilken världsalltet upphör att tala till oss; rörelsen, som öppnar nådens portar. 

Jag känner inte bara dansarens och koreografens stolthet över dansen, utan också en djup tacksamhet mot den. Dansen blev min lycka i livet. Den blev mitt etiska rättesnöre, tack vare det upphöjda i sin  disciplin. Det är tack vare dansen jag varje dag förmår upptäcka världen på nytt.

Den är en större del av mig än något annat, därför att den varje ger mig dagligen uppmuntran genom den energi och generositet som är dess unika särdrag. Poesin i dansen får mig att förtrösta.

Vågar jag säga att jag aldrig skulle ha funnits till utan dansen? Utan den förmåga att uttrycka mitt jag som den har erbjudit mig? Utan det självförtroende som jag har funnit genom den,  och som har höjt mig över all oro i världen, räddat mig från att gå under?

Tack vare dansen har jag fått ta del av all denna världens skönhet och mångfald, blivit en medborgare, en medborgare av egen sort: en som uppfunnit dess koder på nytt. Och det tack vare alla möten med mina medmänniskor, där jag förblivit trogen värdena i hiphopkulturen, som omformar negativ energi till positiv styrka.

Dansen är varje dag en källa till stolthet för mig. Men en stolthet fylld av farhågor. Omkring mig ser jag en brist på fasta hållpunkter, en oförmåga att drömma om ett liv, som präglar många unga från av enkelt ursprung vilka växer upp frustrerade och överspända.  Jag är en av dem, vi är alla en av dem. Jag vill – kanske mer än andra, på grund av mina egna erfarenheter – hjälpa dem att skapa sig ett nytt liv.

För blir inte samhället rikare när den enskilda människans själ berikas? 

Kulturen förmår föra människor samman, mer än allt som sägs och skrivs. Var modig, ta risker, trots alla hinder och allt hat, som du säkerligen kommer att möta – skönheten i vår värld kommer alltid att bo i dig. Som dansen i mig, med sin unika kraft att utplåna sociala skillnader, som beror på vår bakgrund; sin kraft att bara ställa fram en kropp i rörelse, med dess ytterligt enkla mänskliga dimension: att reducera människan till sitt enklaste uttryck, såväl unikt som gemensamt.

Till sist vill jag låna några ord av René Char, vilka varje dag påminner mig om att ingen människa har lov att stänga in oss i en färdigskriven roll: ”Grip din chans, fånga lyckan, anta utmaningen.”

Så: försök och försök, gör misstag, börja om på nytt – men framför allt: dansa, sluta aldrig dansa!

– Mourad Merzouki

Översättning från franska Leif Janzon

Världsdansbudskap från Lin Hwai-Min

I det ”Stora förordet” till Sångernas bok, en samling kinesisk lyrik från 900-talet till 600-talet före Kristus, står skrivet:

När våra känslor väcks tar de gestalt i ord.
Om orden inte är nog talar vi i suckar.
Om suckarna inte är nog sjunger vi orden.
Om sången inte är nog dansar vi orden, omedvetet,
med våra händer, med våra fötter.

Dansens uttryck är mäktigt.
Den talar till himmel och jord.
Den berättar om vår glädje, vår fruktan och våra begär.
Den berättar om det som är omöjligt att fånga och nå
– men den ger också kropp åt en människas känslor, ett folks egenart och innersta väsen.

Som många kulturer på vår jord dansar Taiwans ursprungsfolk i ring.
Våra förfäder trodde att ringen stängde de onda andarna ute.
Hand i hand i ringen ger vi den andra människan värme, rör oss tillsammans med henne, i gemenskap med alla.
Dansen för människor samman.

Och det är flyktpunkten som är dansens rum.
Rörelsen försvinner i samma ögonblick som den tar form.
Dansen existerar bara i detta förbiilande ögonblick.
Dansen är dyrbar – den är symbolen för livet självt.

I vår digitala tidsålder antar bilden av rörelsen miljontals skiftande former, fascinerande former.
Men de kan aldrig ersätta dansen, därför att bilden inte kan andas.
Att dansa är att hylla livet.
Stäng av din TV, stäng av din dator – kom, dansa!

Uttryck ditt jag med det gudomliga, storslagna instrument som är vår kropp.
Kom, dansa! Stig in i ringen av människor!
Grip det dyrbara, flyktiga ögonblicket – Kom! Hylla livet i dans! 

                                                                                Översättning från engelska Leif Janzon

 

Lin Hwai-Min, grundare och konstnärlig ledare Cloud Gate Dance Theatre of Taiwan

© LIU Chen-hsiang

© LIU Chen-hsiang