“Det finns en stor del av spänning i något som är obehagligt”

Intervju med Alexander Weibel Weibel, upphovsmakare till Breaking Point

av Katinka RichterAlexander Weibel Weibel var violinist från början men valde bort det när han var tvungen att välja mellan att bli proffs eller “hitta ett riktigt jobb”. Efter tre år på en ingenjörsutbildning insåg han att det inte var något för honom. Han bestämde sig för att hänga på en vän som skulle göra intagningsprov till en cirkusskola i Madrid och kom in. Nu är hans föreställning Breaking point utvald till Scenkonstbiennalen 2017.

Alexander: Jag hade hållit på mycket med cirkus som hobby, med en liten grupp som gjorde amatörföreställningar. Och så har jag en bakgrund i kampsport och musik. Så det var många små delar som kom ihop.

Katinka: Hur kom du på idén till Breaking point?

Alexander: Det var en lång process, jag gjorde en master i “artistic research” på DOCH, Dans- och Cirkushögskolan, och då höll jag på i två år att undersöka olika material, riggningar, “senses of the body”, hur det påverkar balansen och vad det kan ge till en publik som är annorlunda. Det var så det började. Efter jag hade gjort all research försökte jag bara sätta ihop allt, valde ut några delar som var intressanta och gjorde showen med det.

Katinka: På vilket sätt har du utforskat publikens spänning och förväntan?

Alexander: Det jag har försökt göra i showen är att använda material som alla kan relatera till. Alla vet vad papper är, alla vet vad fiskelina är, alla vet hur mycket man kan göra med papper. Så jag utgick från att om jag använder de här materialen i Breaking point så vet jag att de flesta i publiken kommer att ha någon slags förväntan kring vad ett papper kan ta eller om man kan gå på fiskelina. Att leka med sådana grejer.

Katinka: Det står i beskrivningen att “med hjälp av åskådarna byggs rekvisitan upp”, på vilket sätt inbjuds publiken att medverka?

Alexander: De hjälper till att bygga en papperslina, genom att rulla ihop papper. Det är de som gör det åt mig, så det är ett sätt att integrera dem i showen, och få dem att känna något slags ansvar också. Skapa lite spänning i dem. “Har jag gjort rätt, har jag gjort fel, kommer det här att hålla”. Ibland blir det lite fel och då är det typ “tack, nu får får vi se om det håller eller inte…” eller vad som kommer att hända.

Katinka: Blir det stor skillnad på varje show eftersom den är så beroende av sin publik?

Alexander: Ja, lite blir det. Också beroende på platsen, vi kan anpassa showen beroende på spelplats. Så det är skillnad om det är inomhus eller utomhus, om det är många barn eller om det är vuxenpublik, eller cirkuspublik.

Katinka: Hur tror du det kommer vara på biennalen?

Alexander: Perfekt, skitbra! Nej, men jag tror att det kommer vara bra för att det är en show som har många lager och beroende på vad man har för kunskaper eller vad man har för bakgrund så kommer man att se olika saker i showen.

Katinka: Vad består de lagrena av?

Alexander: Cirkusteknik på en hög nivå för cirkuspublik, mycket för folk som är mer tekniska, mycket av “material resistance” och vad breaking point är i ett material, om det kommer att hålla, och vinkel och så vidare.

Katinka: Men är det den gränsen, när saker kan gå sönder, som skapar spänningen?

Alexander: Ja och nej. Det är en del av det. Om man går tillbaka till cirkus som det brukar vara, så är ofta spänningen att någon går på lina sex meter över golvet och det ligger i om han kommer trilla av eller inte. Jag har försökt vända på det och göra en twist. Med fiskelinan är jag inte högre än 10 cm från golvet men det är ändå obehagligt för det är mycket ljud och man vet inte om det kommer att hålla. Spänningen är hur mycket fiskelinan kan ta men också hur grejer är monterat och riggat. Det finns en stor del av spänning i något som är obehagligt. Det är lite den spänningen som jag försöker leka med.

Katinka: Obehaget?

Alexander: Ja, lite. I en vanlig show cyklar jag på lina och spelar fiol samtidigt och det är det som är grejen. Här försöker jag göra samma grej utan att det är det som är målet. Jag försöker skifta fokuset från det till att “kommer pappret att hålla eller inte hålla?”.

Katinka: Hur skulle du beskriva Breaking point med tre ord?

Alexander: Unik. Spännande… Nu har jag bara ett kvar.

Katinka: Ja, välj det noggrant.

Alexander: Rolig! Jag skulle också vilja klämma in ärlig…

Katinka: Det är ju fyra ord!

Alexander: Ja, du får välja bort en.

 

Breaking point spelas i Värmekyrkan onsdag 24 maj kl. 21:00-21:50, torsdag 25 maj kl. 19:00-19:50 och kl. 21:00-21:50, fredag 26 maj kl. 13:00-13:50 samt lördag 27 maj kl. 13:00-13:50.

Av: Alexander Weibel Weibel
Medverkande: Alexander Weibel Weibel och Aino Ihanainen