Om kroppens minne och hur det kan skydda mot både koloniala spår och det egna samhällets normer över vad som är avvikande. En
identitetsskapande resa där det inuitiska arvet blir en väg till att få vara precis den du är.
Louise Fontain skildrar i denna performance den djupa traumatiseringen av deporterade inuitbarn på Grönland, med utgångspunkt i egna erfarenheter. Genom att väva samman teater och poesi gestaltar hon ett barns – och senare en vuxen kvinnas – känslor under en påtvingad vistelse i Danmark. Performanceverket visar hur en förlorad identitet kan återtas genom kultur och relationen till markerna och naturen, och berör något djupt allmängiltigt.
Efter föreställningen, sker ett samtal mellan Louise Fontain och Anneli Bäckman, intendent, Gaaltije Saemien Museume.
