Information

Skottlandsbaserade dramaturgen och dramatikern Matthew Short och Teater Dictats konstnärlige ledare Johan Svensson talar om hur autofiktion kan användas för att generera berättelser för scenen. Ett särskilt motiv är att låta berättelser komma nära den plats och publik som får ta del av verken, genom att komma ur personlig erfarenhet på samma plats. Teater Dictat har använt metoden i sitt arbete och uppsättningen Fri lejd är gruppens senaste exempel på hur den omsatts i praktik.

Mer information:
dictat.se/

Information

För att uppmärksamma scenkonsten i Stockholm, dess rika djup, bredd, historia och förhoppningsvis framtid har en stor samling scenkonstnärer gått samman i verket TILL PUBLIKEN som har premiär i slutet av maj.

I en samling ljudliga och platsspecifika brev placerade över hela staden har scenkonstnärer från scenkonstens många genrer formulerat sin praktik för att i direktkontakt med publiken berätta om sina perspektiv.

Varmt välkommen till ett seminarium där vi tillsammans lyssnar på ett antal utvalda brev samt samtalar med några av de medverkande. Om konst som aktivism och den levande stadens beroende av scenkonstliv.

Mer information:
shakeitlab.com

Information

Arbetet med skapandet av ljusdesign genomgår en stor förändring där gamla beprövade arbetsmetoder byts mot helt nya. En av anledningarna till detta är att den tidigare konventionella ljusutrustningen byts ut mot moderna- och automatiserade LED ljuskällor. På senare tid har även intåget av AI lett till att vissa arbeten har underlättats samtidigt som vi kanske närmar oss en framtid när delar av vårt designarbete går oss ur händerna.

Svenska Ljussättareföreningen – SLF har bjudit in några ljusdesigner för ett samtal kring konstnärliga möjligheter alternativt problem i samband med att konstnärligt utövande går över från äldre till nyare arbetsmetoder och uttrycksformer.

Mer information:
svenska-ljus.se

Information

Spela Man
Rapport från mellanstadiet.

Dotterbolaget har turnerat i hela Sverige med “Spela man” ett jämställdhetsprojekt, en clownföreställning med eftersamtal.
Diskussionerna har gungat högt när pojkarna, ostörda får diskuterat förebilder och manliga ideal.
Tack vare att vi lockar dem till skratt kan vi också beröra smärtsamma ämnen till exempel frånvarande pappor och erfarenhet av våld. Ett mål med projektet har varit att inte skuldbelägga pojkarna, det har varit en framgångsfaktor.
Hör Claes Åström regissör och upphovsperson till Spela man berätta om arbetet och om hur det står till i klassrummen när killarna funderar över vem som är den rätta förebilden, Andrew Tate, Darth Vader eller pappa?

På nätet möts pojkar av många olika typer av mansbilder. Det är muskelpumpade kroppar, machosnack och både våldsbejakande och sexistiskt.
Män lever kortare, är mer ensamma och har sämre psykisk hälsa. Detta ämne ser vi allt för sällan på våra scener och mycket sällan i Clown.Vi ville göra något för de som är pojkar NU och skapade därför projektet “Spela man”.
Vi vill ge vårt bidrag, så att pojkar kan växer upp till hela män, till hela människor. Vi är övertygade om att det skapar ett bättre och mer jämställt samhälle för alla.

Föreställningen har setts av både pojkar och flickor, våra pedagoger har sedan haft ett eftersamtal/workshop med pojkarna. Flera kultursamordnare har blivit provocerade både av temat och av den separatistisk workshopen. Vi har omformulerat oss många gånger för att nå fram.

Projektet har genomförts med stöd av Postkodstiftelsen.

Information

Vi lever i ett globaliserat och mångkulturellt samhälle med många diasporor förflyttar sig och skapar scenkonst – ofta på många språk som till exempel arabiska, persiska eller spanska utöver svenska eller engelska där den flerspråkiga mångtydigheten är inflätad i det konstnärliga uttrycket. Flerspråkig teater har dessutom blivit ett konstnärligt forskningsfält. Det förekommer också att våra nationella minoriteter skapar teaterföreställningar på sina modersmål, ibland med svensk textning men ofta inte.

Detta utmanar kritikerrollens tolkningsföreträde – om det ens finns en sådan – när kritikerkåren i huvudsak representerar majoritetssamhället. Är det en läge för kritikerkåren att vara självkritisk att den saknar språklig och kulturell kompetens för att göra en fördjupad analys av flerspråkig scenkonst? Eller väger kritikerns kunskap kring scenkonst tyngre än de erfarenheter scenkonsten representerar?

Här vill Svenska Teaterkritikers Förening bjuda in till ett panelsamtal med 3-4 deltagare (både kritiker och utövare) plus en moderator för att prata om dessa utmanande frågor.