Albert och Berit möts på strandpromenaden vid ett gammalt hotell. De är kanske gifta – eller har de bara setts en gång förut, på spårvagnen mot Biologiska museet, där Albert är vaktmästare? Hur som helst har de båda en stark relation till uppstoppade djur. Strandpromenaden förvandlas till begravningsbyrå, dödsrike, lägenhet i Vasastan och Bruno Liljefors-målning, beroende på Alberts och Berits skiftande sinnestillstånd. Och här och där har en diktarinna gått förbi och tappat några blad. Albert och Berit är på samma gång barn som har gått vill, en rörhöna och en kronhjort, Jesus och en begravningsentreprenör, osaliga andar och förbryllade pensionatsgäster med kort minne. Det blir en poetisk och fasansfullt sorglig skrattkaskad alldeles före den slutgiltiga taxidermin.
