Utvisningarna raserar kulturellt kapital

lovisaKulturpolitik

Vår generalsekreterare Ann Mari Engel har tillsammans med flera kulturaktörer skrivit en debattartikel i Expressen angående arbetskraftsinvandring inom kulturområdet och Migrationsverkets godtyckliga och rättsosäkra agerande:

 

Li Shaoying och Sirajul Islam är två duktiga yrkespersoner som båda fyller var sitt tomrum inom svensk arbetsmarknad och i vår kultursfär.

Utvisningsbesluten av dem uppvisar en syn på mänskliga rättigheter och individens integritet som är ovärdigt en rättsstat som Sverige, skriver flera kulturpersoner.

 

Ska Sverige överhuvudtaget ha någon arbetskraftsinvandring?

När det gäller spetskompetens inom teknik och vetenskap verkar svaret vara givet, men när det gäller andra arbetsområden som till exempel kultur tycks det inte vara lika självklart.

Och kan vi lita på Migrationsverkets bedömningar, eller ska godtycke och inkompetens bli vad som förknippas med myndigheten?

Vi är många som är oroliga efter flera ärenden där Migrationsverkets myndighetsutövning gett prov på sällsynt dåligt omdöme och Kafka-liknande agerande.

Här vill vi ta upp två flagranta fall. Den kinesiske medborgaren Li Shaoying invandrade till Sverige 2011 för att här börja utge kinesisk kvalitetslitteratur på svenska – en kulturgärning som sinologer och litteraturälskare varmt välkomnade.

Under sin tid i Sverige har Li Shaoying hunnit låta översätta och ge ut tre romaner och ytterligare två är under översättning.

Han har även hjälpt till att etablera ett unikt elevutbyte mellan Stockholms internationella Montessoriskola och skolor i Kina.

Trots att han skapat arbetstillfällen i Sverige, bidragit till svenska skatteintäkter och dessutom var i full färd med att skapa starkare kulturella band mellan Kina och Sverige, så nekades han den 4 juli 2014 förlängt arbetstillstånd.

Det finns många underliga vändningar i ärendet. Här tar vi bara upp ett par av dem. Migrationsverket påstår att man meddelat Li Shaoying sitt utvisningsbeslut från 4 juli 2014. Något sådant beslut har dock aldrig nått Li Shaoying och märkligt nog finns det inget dokument hos Migrationsverket som styrker att beslutet sänts till Li.

Beslutet hade ännu inte vunnit laga kraft när hans minderåriga son den 16 augusti 2014 felaktigt utvisades vid Arlanda på väg hem från ett sommarläger i England.

Utan närvaro av vare sig målsman eller advokat skickades Lis son till Kina och överlämnades till kinesisk gränspolis.

Migrationsverkets motivering till utvisningen var att Li Shaoying inte hade alla nödvändiga försäkringar i Sverige från första dagen som han fick arbetstillstånd här. Det här är dock ett krav som dels inte finns i lag eller praxis, och dels är omöjligt att uppfylla med tanke på den tid det tar att få svenskt personnummer samt att införskaffa svenska försäkringar.

Att bokförlagets kinesiska moderbolag under tiden hade skaffat fullgoda kinesiska försäkringar för Lis räkning beaktades inte. Mer om fallet Li Shaoying finns att läsa på professor Göran Malmqvists blogg.

 

Det andra exemplet handlar om den bangladeshiske medborgaren Sirajul Islam som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare i mars 2011.

Han var anställd som säljare och importör för butiken Brokiga Bengalen i Stockholm. Butiksägare är Christina Nygren, professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet.

Under långvarig forskning och Sida-finansierat arbete i Bangladesh lärde Nygren känna många kunniga kvinnor som broderade, sydde och vävde ute i byarna.

Hon startade därför butiken för att sälja hantverksprodukter från kooperativ i Bangladesh. Sirajul Islam har med sin utbildning inom handel och redovisning samt sitt omfattande lokala nätverk varit helt avgörande för att sköta den löpande verksamheten och alla butikens kontakter med Bangladesh.

Dessutom har Sirajuls erfarenheter inom teater- och dansområdet varit en tillgång för Brokiga Bengalen Butik, som fungerar som ett litet kulturcentrum med regelbundna föreläsningar, sång- och dansföreställningar.

Sirajul Islam bor alltså i Sverige sedan 2011, har fast arbete, har betalat skatt från första arbetsdagen, är utan förseelser eller andra anmärkningar och ska därför, enligt svensk lag, få permanent uppehållstillstånd. Hans arbete på 75 procent uppfyller Migrationsverkets försörjningskrav och lönen har godkänts av fackförbund och genom kollektivavtal.

Sirajul Islam har aldrig uppburit bidrag eller annan ekonomisk ersättning från svenska staten.

Han utvisas nu med motiveringen att han begärt tjänstledighet för resor till Bangladesh under totalt 3,5 månader under fyra år i samband med nära anhörigas allvarliga sjukdom, dödsfall och begravning.

Migrationsverkets egna regler accepterar arbetsavbrott på upp till sex månader under en fyraårsperiod, men varken dessa regler, svensk lag eller kollektivavtal har följts vid handläggning och beslut i Sirajuls ärende.

Migrationsverket beslöt den 21 januari 2015 att avslå Sirajuls ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och att utvisa honom från Sverige. Dock misslyckades man även i detta fall med att nå adressaten.

Sirajul fick informationen endast efter att han själv ett flertal gånger efterfrågat och slutligen besökt Migrationsverket för att få besked om beslutet. Inte heller hans arbetsgivare fick något meddelade om avslaget, trots att beslutet tydligt angav att kopia hade skickats till arbetsgivaren.

 

Migrationsverkets agerande i båda dessa fall är rättsosäkert och ovärdigt en rättsstat som Sverige.

Utvisningsbesluten uppvisar en syn på mänskliga rättigheter och individens integritet som inte överensstämmer med den hållning angående demokrati och likställdhet som Sverige gör gällande både inom landet och internationellt.

Här har vi två duktiga yrkespersoner som båda fyller var sitt tomrum inom svensk arbetsmarknad och i vår kultursfär. De har uppträtt mönstergillt och försökt att svara upp mot allt som myndigheterna har krävt av dem.

Vi kan inte stillatigande åse hur Migrationsverket raserar värdefullt kulturellt kapital eller ödelägger internationellt forskningsutbyte som mödosamt byggts upp mellan Sverige och berörda länder.

Vi uppmanar Migrationsverket att göra en kritisk granskning av sina rutiner och att tillämpa praxis så som den är tänkt. Hanteringen av ovanstående båda exempel strider direkt mot lagstiftarens uppenbara mening.

 

Göran Malmqvist, ledamot i Svenska Akademien och professor emeritus
Ann Mari Engel, generalsekreterare, Svensk teaterunion/Svenska Internationella Teaterinstitutet (ITI) samt ordförande i ITIs Action Committee for Artists Rights
Olof Ruin, professor emeritus i statsvetenskap
Michael Schoenhals, professor i kinesiska vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet
Lillemor Lindh, före detta samordnare för verksamheter inom kultur och media i Asien, Sida
Lena T Hansson, skådespelare och regissör
Peter Haber, skådespelare
Göran Leijonhufvud, journalist och författare
Agneta Pleijel, författare och professor
Christer von der Burg, fristående forskare och stiftelseordförande i Muban Educational Trust.
Cecilia Lindqvist, författare och professor honoris causa

 

Artikeln kan också läsas här.