Världsteaterdagen 27 mars 2024

Foto: Agnete Brun

Den 27 mars firas världsteaterdagen runt om i hela världen och varje år ger International Theatre Institute (ITI) ett uppdrag till en konstnär att skriva ett världsteaterbudskap. 2024 har den norska dramatikern och författaren Jon Fosse valts ut att dela sitt budskap. Våra kollegor på det finska ITI-centret TINFO har i år översatt budskapet från originalspråket norska till både svenska och finska.

Budskap för världsteaterdagen 2024

Konst är fred

Varje enskild människa är unik, och samtidigt lik alla andra människor. Det unika är det yttre som kan ses, självfallet, men det finns också något inuti varje enskild människa som tillhör enbart denna människa. Vi kan kalla det själ, eller ande – eller så behöver vi inte sätta ord på det, utan bara låta det finnas där.

Men samtidigt som vi är olika är vi också lika. Människor från alla delar av världen är i grunden lika, oavsett vilket språk vi talar, vilken hudfärg vi har, oavsett vilken hårfärg vi har.

Det är kanske något av en paradox, att vi samtidigt är helt lika och olika. Och kanske människan är paradoxal i sin spänning mellan kropp och själ, mellan det mest jordnära och immanenta och det som överskrider de materiella, jordiska begränsningarna.

Men konsten, den goda konsten, kan på sitt förunderliga sätt kombinera det helt unika och det universella, ja den kan få det unika, det främmande kan man säga, att bli universellt förstått. Den bryter ner gränser mellan språk, kontinenter, länder. Den sammanför inte bara det som kännetecknar varje enskild person, utan också, i en annan mening, det som kännetecknar grupper av människor, till exempel nationer.

Och konsten gör det inte genom att göra allt likadant, tvärtemot, den gör det genom att synliggöra det som skiljer oss, det främmande. I all god konst är det just det främmande, det som man inte helt förstår och ändå på något sätt skönjer, det gåtfulla kunde man kanske kalla det, som fascinerar, ja som skapar den transcendens, det överskridande som all konst måste innehålla och leda oss till.

Och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att förena motsatser på. Det här är motsatsen till de våldsamma konflikter som vi så ofta ser sig utspela i världen, som förstör det främmande, det unikt annorlunda, ofta med hjälp av bestialiska teknologiska innovationer. Det finns terrorism. Det finns krig. För människan har också en djurisk sida, en sida som drivs av instinkt, där den andre, det främmande, inte upplevs som något fascinerande gåtfullt men i stället som ett hot mot den egna existensen. Och då försvinner det unika, det som skiljer oss och ändå är universellt begripligt, och blir till en kollektiv likformighet där det som är annorlunda måste utplånas. Det som utåt sett skiljer sig, till exempel en religion eller politisk ideologi, blir något som måste bekämpas och tillintetgöras.

Krig är en kamp mot det innersta i människan, det unika. Och det är en kamp mot all konst, mot konstens innersta väsen.

Jag har valt att tala om konst i allmänhet, inte om teaterkonst i synnerhet, eftersom all god konst, återigen innerst inne, handlar om samma sak, om att få det helt unika, det helt säregna, att bli universellt. Den kombinerar det unika och det universella i sitt konstnärliga uttryck. Inte genom att fjärma det unika, men genom att framhäva det, genom att låta det främmande framträda tydligt.

Det är så enkelt som att krig och konst är varandras motsatser, på samma sätt som krig och fred är varandras motsatser. Konst är fred.

Jon Fosse


Jon Fosse (1959) är en norsk dramatiker och författare. Han är känd för sin omfattande produktion som inkluderar pjäser, romaner, diktsamlingar, essäer, barnböcker och översättningar. Hans stil kännetecknas av minimalism och känslomässigt djup, vilket gör honom till en av de mest uppsatta dramatikerna i världen. År 2023 tilldelades Fosse Nobelpriset i litteratur för hans pjäser och hans prosa som ger röst åt det osägbara. Fosses verk har översatts till över femtio språk och de har satts upp på över tusen scener världen över. Hans minimalistiska och introspektiva pjäser, som ofta gränsar till lyrik, prosa och poesi, fortsätter den dramatiska tradition som etablerades av Henrik Ibsen på 1800-talet. Fosses arbeten har förknippats med postdramatisk teater, men hans romaner har beskrivits som postmodernistiska och avantgardistiska på grund av deras minimalism, lyrism och okonventionella användning av syntax.

Jon Fosse utforskar det mänskliga tillståndet och behandlar teman som osäkerhet, ångest, kärlek och förlust. Med sin säregna stil och djupgående studie av vardagliga situationer har han etablerat sig som en viktig person inom samtida litteratur och teater.

Budskap för världsteaterdagen svenska
Budskap för världsteaterdagen finska
Budskap för världsteaterdagen norska (originalspråk)

Nyhetsbrev oktober 2022

Läs nyhetsbrevet i sin helhet med notiser och tips här

Scensverige är på sin första internationella konferens sedan pandemin, hos nätverket IETM i Belgrad, Serbien.
Scenkonstkollegor från alla kontinenter är på plats, och det är tydligt att det finns oändligt många och viktiga samtal som behöver hållas i skuggan av pandemin och på grund av världshändelserna. Perspektiv som ny politik, ekonomi, anställningsförhållanden som i samtliga länder går mot egenföretagande, kolonialism, visum, internationella relationer, konstens värde i samhället, klimathållbarhet och konstnärers psykiska välmående behandlas med stor expertis. Vi har också haft samarbetsmöte med den spännande scenkonstorganisationen Heartefact, baserade i Belgrad.
 I dagarna äger också UNESCOs World Conference on Cultural Policies and Sustainable Decelopment rum i Mexico, 24 år efter att den hölls i Stockholm 1998.

Vi påbörjade många viktiga samtal under Scenkonstbiennalen i Västerås, och ser fram emot att ytterligare fördjupa frågeställningar och spetsa konkreta utvecklingsmöjligheter.
Formuläret för att föreslå seminarier och samtal till Scenkonstbiennalen i Stockholm den 30:e maj-4:e juni 2023 ligger nu på vår hemsida.

Vi skickade nyligen en utlysning till våra medlemmar i Stockholm om möjligheten att ta emot produktioner och/eller bistå med studios och lokaler för workshops och seminarier under biennalen. Tack alla som svarat! Om din organisation missat detta är det inte försent, ta chansen att ha del i värdskapet av biennalen. Inger Einheri, som var vår biennalproducent för Västeråsbiennalen tillika fd teknisk chef på Wermland Opera, har till vår glädje tackat ja till att producera Stockholmsbiennalen. Hon kommer höra av sig om tekniska diskussioner till samtliga.

Vår satsning ”Kollegor i kris”, med syfte att samla och sprida scenkonstens olika initiativ och arrangemang gällande konstnärer på flykt eller i exil fortgår. Vår projektledare Casia Bromberg planerar ett särskilt utskick inom kort. Vi arbetar t ex tillsammans med Rikstolvans residensverksamhet och Ukrainian Worldwide Readings på ett paket med nyskriven ukrainsk dramatik översatt till svenska, som alla som vill kan ta del av och arrangera readings med.

Vi undertecknade i veckan ett upprop till stöd för kulturarbetare i Iran, och står i kontakt med iranier som tidigare gästat oss.
Fortsätt tipsa oss om aktiviteter och initiativ för hotade konstnärer.

Vårt projekt ”Ta hand om dig” pågår, och det finns fortfarande möjlighet att bidra till en fördjupad kartläggning genom att låta sig bli djupintervjuad av Rasmussen Analys, maila sofia@rasmussenanalys.se!

Ulricha Johnson
Verksamhetschef Scensverige

Världsteaterdagen 27 mars 2022

Den 27 mars varje år firas världsteaterdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i teaterkonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen. Varje år ger International Theatre Institute (ITI) ett uppdrag till en konstnär att skriva ett världsteaterbudskap. 2022 har Peter Sellars, USA, valts ut att dela sitt budskap.

Värdteaterbudskapet 2022

“Dear Friends,

As the world hangs by the hour and by the minute on a daily drip feed of news reportage, may I invite all of us, as creators, to enter our proper scope and sphere and perspective of epic time, epic change, epic awareness, epic reflection, and epic vision?  We are living in an epic period in human history and the deep and consequential changes we are experiencing in human beings’ relations to themselves, to each other, and to nonhuman worlds are nearly beyond our abilities to grasp, to articulate, to speak of, and to express.

We are not living in the 24-hour news cycle, we are living at the edge of time. Newspapers and media are completely unequipped and unable to deal with what we are experiencing.

Where is the language, what are the moves, and what are the images that might allow us to comprehend the deep shifts and ruptures that we are experiencing? And how can we convey the content of our lives right now not as reportage but experience? 

Theater is the artform of experience.

In a world overwhelmed by vast press campaigns, simulated experiences, ghastly prognostications, how can we reach beyond the endless repeating of numbers to experience the sanctity and infinity of a single life, a single ecosystem, a friendship, or the quality of light in a strange sky? Two years of COVID-19 have dimmed people’s senses, narrowed people’s lives, broken connections, and put us at a strange ground zero of human habitation.

What seeds need to be planted and replanted in these years, and what are the overgrown, invasive species that need to be fully and finally removed? So many people are on edge. So much violence is flaring, irrationally or unexpectedly. So many established systems have been revealed as structures of ongoing cruelty. 

Where are our ceremonies of remembrance? What do we need to remember? What are the rituals that allow us at last to reimagine and begin to rehearse steps that we have never taken before?

The theater of epic vision, purpose, recovery, repair, and care needs new rituals. We don’t need to be entertained. We need to gather. We need to share space, and we need to cultivate shared space. We need protected spaces of deep listening and equality.

Theater is the creation on earth of the space of equality between humans, gods, plants, animals, raindrops, tears, and regeneration. The space of equality and deep listening is illuminated by hidden beauty, kept alive in a deep interaction of danger, equanimity, wisdom, action, and patience. 

In The Flower Ornament Sutra, Buddha lists ten kinds of great patience in human life. One of the most powerful is called Patience in Perceiving All as Mirages. Theater has always presented the life of this world as resembling a mirage, enabling us to see through human illusion, delusion, blindness, and denial with liberating clarity and force.

We are so certain of what we are looking at and the way we are looking at it that we are unable to see and feel alternative realities, new possibilities, different approaches, invisible relationships, and timeless connections.

This is a time for deep refreshment of our minds, of our senses, of our imaginations, of our histories, and of our futures. This work cannot be done by isolated people working alone. This is work that we need to do together. Theater is the invitation to do this work together.

Thank you deeply for your work.”

Peter Sellars

Läs mer om Peter Sellars

Världsteaterdagen 27 mars

Den 27 mars varje år firas världsteaterdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i teaterkonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen. Varje år ger International Theatre Institute (ITI) ett uppdrag till en konstnär att skriva ett världsteaterbudskap. 2021 har skådespelaren Hellen Mirren valts ut att dela sitt budskap.

Världsteaterbudskapet 2021 av Helen Mirren

“This has been such a very difficult time for live performance and many artists,
technicians and craftsmen and women have struggled in a profession that is already fraught with insecurity.

Maybe that always present insecurity has made them more able to survive this pandemic with wit and courage.

Their imagination has already translated itself, in these new circumstances, into inventive, entertaining and moving ways to communicate, thanks of course in large part to the internet. 

Human beings have told each other stories for as long as they have been on the planet. The beautiful culture of theatre will live for as long as we stay here.

The creative urge of writers, designers, dancers, singers, actors, musicians, directors, will never be suffocated and in the very near future will flourish again with a new energy and a new understanding of the world we all share.

I can’t wait!”

Läs mer om Hellen Mirren.

Världsteaterdagen 2020

Den 27 mars varje år firas världsteaterdagen runt om i hela världen

Dagen uppmärksammar det unika i teaterkonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen. Varje år skrivs ett världsteaterbudskap av en utvald konstnär. 2020 är det journalisten, dramatikern, regissören och mänskliga rättighetsaktivisten Shahid NADEEM från Pakistan som har ombetts att förmedla sina tankar om teaterns roll.

Theatre as a Shrine
At the end of a performance of Ajoka Theatre’s (1) play on Sufi Poet Bulleh Shah (2), an old man, accompanied by a young boy, came to the actor playing the role of the great Sufi (3), “My grandson is unwell, would you please blow a blessing upon him.” The actor was taken aback and said, “I am not Bulleh Shah, I am just an actor playing this role.” The old man said, “Son, you are not an actor, you are a reincarnation of Bulleh Shah, his Avatar (4)”. Suddenly a whole new concept of theatre dawned upon us, where the actor becomes the reincarnation of the character, he/she is portraying. Exploring stories such as that of Bulleh Shah, and there are so many in all cultures, can become a bridge between us, the theatre-makers and an unacquainted but enthusiastic audience. While performing on stage, we sometimes get carried away by our philosophy of theatre, our role as harbingers of social change and leave a large section of the masses behind. In our engagement with the challenges of the present, we deprive ourselves of the possibilities of a deeply moving spiritual experience that theatre can provide. In today’s world where bigotry, hate, and violence is on the rise, our planet is plunging deeper and deeper into a climatic catastrophe, we need to replenish our spiritual strength. We need to fight apathy, lethargy, pessimism, greed, and disregard for the world we live in, the planet we live on. Theatre has a role, a noble role, in energizing and mobilizing humanity to lift itself from its descent into the abyss. It can uplift the stage, the performance space, into something sacred. In South Asia, the artists touch with reverence the floor of the stage before stepping onto it, an ancient tradition when the spiritual and the cultural were intertwined. It is time to regain that symbiotic relationship between the artist and the audience, the past and the future. Theatre-making can be a sacred act and the actors indeed can become the avatars of the roles they play. Theatre has the potential of becoming a shrine and the shrine a performance space.”

References
(1) Ajoka Theatre: Established in 1984.The word Ajoka means “Contemporary” in Punjabi. Its repertoire includes plays on themes such as religious tolerance, peace, gender violence, human rights.
(2) Sufism: The Islamic mystical tradition, Sufi poetry, mostly rendered in music, expresses mystical union through the metaphors of profane love.
(3) Bulleh Shah (1680-1757): An influentil Punjabi Sufi poet, who wrote about complex philosophical topics in simple language, a strong critic of religious orthodoxy accused of heresy and denied burial in the city graveyard. Popular across religious divide.
(4) Avatar: Reincarnation or manifestation on Earth of a divine teacher according to Hindu culture.

Shahid NADEEM

Budskapet översätts och presenteras vid olika evenemang runt om i världen. På International Theatre Institutes sida finns budskapet översatt till många olika språk.


Västerås blir värdstad för Scenkonstbiennalen 2021

Teater, dans, cirkus, musikteater, debatter, samtal, workshops, föreläsningar och möten – Scenkonstbiennalen är Sveriges största scenkonstfestival och branschträff. Nu är det klart att Scenkonstbiennalen 2021 hålls i Västerås med Västmanlands Teater som värd.

Arbetet är i full gång inför Scenkonstbiennalen 2021 som arrangeras i Västerås, 18-23 maj. Västmanlands Teater är värd för festivalen, som beräknas få omkring 2000 besökare.

 – På Västmanlands Teater är vi förstås oerhört glada över att få stå som värdar, och ta emot den bästa och intressantaste scenkonsten i Sverige. Vi kommer att göra allt för att biennalen 2021 ska ge goda förutsättningar för möten, diskussioner, upplevelser och vara en fest för branschen, men också bli en oförglömlig vecka för Västmanlands scenkonstpublik, säger Niklas Hjulström, teaterchef på Västmanlands Teater.

 Som alltid arrangeras biennalen av branschorganisationen Scensverige, där Ulricha Johnson är verksamhetschef.
– Det ska bli otroligt kul att bjuda in alla scenkonstmänniskor i landet till den vackra teatern i Västerås. Västerås och Västmanland har en historia av ett mycket rikt och nytänkande kulturliv, och många spännande kulturpersonligheter. Västmanlands Teater har under åren gjort ett fantastiskt förankrande arbete och skapar mycket engagemang i regionen. Det blir också roligt att kunna erbjuda Västeråspubliken den bästa scenkonsten från hela landet. Dessutom kommer Scensverige att fira 70 år som Unescoanknuten organisation, så denna scenkonstbiennal blir extra festlig på flera sätt, säger Johnson.

 Från kommunledningens sida tycker man att arrangemanget är ett bra tillfälle att visa upp staden och man ser fram emot att välkomna scenkonstentusiaster från hela världen.

 Marcus Lindgren, ordförande i kulturnämnden:

– Det känns fantastiskt att få Scenkonstbienalen 2021 till Västerås och Västmanlands Teater. Det gläder oss att såväl ta den mest spännande scenkonsten till västeråsarna som att visa Scenkonstsverige vår sprudlande kulturstad. Jag vet att detta kommer ge ringar på vattnet för lång tid framöver.

Region Västmanland anser att Scenkonstbiennalen är viktig för hela Västmanlands kulturliv både som evenemang och som inspirationskälla.

Agne Furingsten, ordförande i kultur- och folkbildningsnämnden:
– Scenkonstbiennalen blir en fantastisk mötesplats där scenkonstmänniskor från hela landet får chansen att möta det bästa Västmanland och Västmanlands teater har att bjuda på av scenkonst. Samtidigt får västmanlänningarna möjlighet att möta ny och intressant scenkonst. Därför ser jag fram emot en spännande Scenkonstbiennal i Västerås och Västmanland 2021!

Från näringslivets håll ser man också positivt på att festivalen arrangeras i Västerås:
–Cirka 2000 deltagare från hela Sverige kommer att besöka biennalen vilket gör att vi får en unik möjlighet att visa upp Västmanlands län. Vi är stolta och glada att Västmanlands Teater nu får möjlighet att förbereda sitt värdskap av Scenkonstbiennalen, säger Magnus Eriksson, projektledare på Västerås Convention Bureau.

Namnkunnig biennaljury
En viktig del i biennalprogrammet är de utvalda produktioner som spelas under veckan. Urvalet görs av en kommitté med initierade branschpersoner som tillsammans besitter gedigen genrekunskap och bred geografisk kännedom. Nu kan vi avslöja att urvalskommittén inför Scenkonstbiennalen 2021 består av följande personer:

Lis Hellström Sveningson (ordförande)
Frilansande dans- och teaterkritiker för Göteborgs-Posten, kulturskribent, Göteborg

Johan Hilton
Kritiker, krönikör och scenredaktör på DN Kultur, Stockholm

Josette Bushell-Mingo
Regissör, grundare av National Black Theatre Sweden och prefekt vid institutionen för skådespeleri, Stockholms konstnärliga högskola, Stockholm

Lena Engström
Styrelseledamot i Danscentrum Syd och i Danscentrums nationella styrelse, kulturstrateg, Malmö

Mahmoud Al Zeeb
Ordförande i Ljusnarsbergs Riksteaterförening, elev på teaterteknikerutbildningen i Stockholm

Malin Palmqvist
Frilansande dans- och teaterkritiker, journalist, kulturredaktör, Östersund

Martin Forsberg
Koreograf, danschef för Norrdans, Härnösand

Om Scenkonstbiennalen
Scenkonstbiennalen är Sveriges största scenkonstfestival och arrangeras av medlemsorganisationen Scensverige på olika platser i Sverige vartannat år. Som värd står någon av Scensveriges medlemsteatrar. Scenkonstbiennalen började som Svenska Teaterbiennalen 1993, respektive Svenska Dansbiennalen 1998 och innehåller utvalda produktioner från hela landet, internationella gästspel, studentproduktioner, workshops, seminarier och många andra möjligheter till konstnärliga utbyten och samtal. 2013 bytte evenemanget namn till Scenkonstbiennalen.