I Transplantation står den personliga berättelsen i centrum. Den ena kvinnan bär på en Y-kromosom efter en benmärgstransplantation. Den andra kvinnan bär på en dragking-identitet. Och båda frågar sig: Var tar jag slut och var börjar den andra? Kan jag vara allt?
2019 genomgick Charlotte Engelkes en benmärgstransplantation. Hennes egna immunsystem måste dö och hennes stamceller i benmärgen ersättas av en annan människas. Idag har hon en helt ny blodgrupp och har fått en Y-kromosom, eftersom hennes donator var en ung man. Hon är alltså i någon mån pånyttfödd – och den gamla Charlotte är i någon mån död.
Att genomgå en transplantation är en kärlekshandling från båda håll: Att låta sig uppfyllas av den andre, låta jaget försvinna, att uppgå i ett större. Att ge fullt ut av sig själv, av sitt blod för att rädda någons liv. En akt i tillit och kärlek. För Engelkes, som har utforskat och tolkat Wagners operor i flera egna verk, är kopplingen till berättelsen om Tristan och Isolde självklar. Deras kärlek är så stor att tillsammans löses de upp. De vet inte var den ena slutar och den andra börjar. De upphör att vara sig själva, de blir ett.
