Den internationella dansdagen i Stockholm
“Cykla bak å fram” Foto: Martin Skoog
Den 29 april varje år firas den internationella dansdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i danskonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen. Årets budskap är skrivet av den franske dansaren och koreografen Mourad Merzouki och finns att läsa och titta på här.
Den 29 april uppmärksammas dagen på flera platser i bla. Stockholms stad och län. För fjärde året i rad sammanställer DIS/Dans i Stockholm allt som händer. Bland mycket annat kommer man kunna se utdrag ur föreställningen “Cykla bak å fram” av koreografen Ingrid Olterman utanför Tensta Konsthall, i Hägersten kommer Johanssons Pelargoner att ge föreställningen “Post wedding depression” och i Husby kommer Claire Parsons spela “Marmelad”.
Se hela programmet här.
Nordic Performing Art Days
Under juni 2014 kommer Danska ITI att stå som arrangör för Nordic Performing Art Days med en mängd arrangemang runt om i Danmark, till exempel:
9-12 workdshops i Aalborg
13-14 seminarier och föreställningar i Aarhus
15-17 Nordic PULSE, festival i Odense
18-21 CPH Stage och Nordic Drama Train i Köpenhamn
Detaljerad information om alla evenemang under Nordic Performing Art Days kan du läsa om på nordicperformingartsdays.dk.
Världsdansbudskapet 2014
Den 29 april varje år firas världsdansdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i danskonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen.
Årets världsdansbudskap är skrivet av den franske dansaren och koreografen Mourad Merzouki.
Alla konstnärer känner stolthet över sin konst.
Alla konstnärer är ständigt beredda att försvara sin konst, den som har förvandlat deras liv – i det som sökts och förlorats, i det som konstnären så hett vill förmedla: ekot av en röst, ett ord uppsnappat på en boksida, tolkningen av en text som konstnären vill skänka mänskligheten. Eller i musiken, utan vilken världsalltet upphör att tala till oss; rörelsen, som öppnar nådens portar.
Jag känner inte bara dansarens och koreografens stolthet över dansen, utan också en djup tacksamhet mot den. Dansen blev min lycka i livet. Den blev mitt etiska rättesnöre, tack vare det upphöjda i sin disciplin. Det är tack vare dansen jag varje dag förmår upptäcka världen på nytt.
Den är en större del av mig än något annat, därför att den varje ger mig dagligen uppmuntran genom den energi och generositet som är dess unika särdrag. Poesin i dansen får mig att förtrösta.
Vågar jag säga att jag aldrig skulle ha funnits till utan dansen? Utan den förmåga att uttrycka mitt jag som den har erbjudit mig? Utan det självförtroende som jag har funnit genom den, och som har höjt mig över all oro i världen, räddat mig från att gå under?
Tack vare dansen har jag fått ta del av all denna världens skönhet och mångfald, blivit en medborgare, en medborgare av egen sort: en som uppfunnit dess koder på nytt. Och det tack vare alla möten med mina medmänniskor, där jag förblivit trogen värdena i hiphopkulturen, som omformar negativ energi till positiv styrka.
Dansen är varje dag en källa till stolthet för mig. Men en stolthet fylld av farhågor. Omkring mig ser jag en brist på fasta hållpunkter, en oförmåga att drömma om ett liv, som präglar många unga från av enkelt ursprung vilka växer upp frustrerade och överspända. Jag är en av dem, vi är alla en av dem. Jag vill – kanske mer än andra, på grund av mina egna erfarenheter – hjälpa dem att skapa sig ett nytt liv.
För blir inte samhället rikare när den enskilda människans själ berikas?
Kulturen förmår föra människor samman, mer än allt som sägs och skrivs. Var modig, ta risker, trots alla hinder och allt hat, som du säkerligen kommer att möta – skönheten i vår värld kommer alltid att bo i dig. Som dansen i mig, med sin unika kraft att utplåna sociala skillnader, som beror på vår bakgrund; sin kraft att bara ställa fram en kropp i rörelse, med dess ytterligt enkla mänskliga dimension: att reducera människan till sitt enklaste uttryck, såväl unikt som gemensamt.
Till sist vill jag låna några ord av René Char, vilka varje dag påminner mig om att ingen människa har lov att stänga in oss i en färdigskriven roll: ”Grip din chans, fånga lyckan, anta utmaningen.”
Så: försök och försök, gör misstag, börja om på nytt – men framför allt: dansa, sluta aldrig dansa!
– Mourad Merzouki
Översättning från franska Leif Janzon
Årsmöte
Idag har vi årsmöte mellan kl. 13:00-ca 17:30 på Unga Klara i Stockholm.
Dagordning
- Mötets öppnande
- Fastställande av dagordningen
- Val av mötesordförande
- Val av mötessekreterare
- Val av två justerare
- Godkännande av röstlängd
- Frågan om mötets stadgeenliga utlysande
- Verksamhetsberättelse och bokslut för 2013
- Föredragning av revisionsberättelsen
- Fastställande av resultat- och balansräkning
- Beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen
- Fastställande av medlemsavgifter 2015
- Aktuellt verksamhet
– Ny musikteaterkommitté
– Dokumentation och statistik i Scendatabasen
– Swedstage 2014
– Internationellt utbyte - Scenkonstbiennalen i Malmö 2015
- EU och scenkonsten:
– Elin Rosenström, Kulturrådet, presenterar det nya programmet Kreativa Europa
– Susin Lindblom om EU:s roll för den nationella kulturpolitiken och upphovsrätten - Övriga frågor
- Visning av filmen The Tightrope om Peter Brook, ca kl 16.00 – 17.25
Grattis på Världsteaterdagen!
Idag firas Världsteaterdagen runt om i världen. Nedan ser du Ann Petrén läsa 2014 års budskap skrivet av Brett Bailey i översättning av Leif Janzon.
Inbjudan till Världsteaterdagen
Fira Världsteaterdagen med film om Peter Brook!
Den 27 mars varje år firas världsteaterdagen runt om i hela världen. Dagen uppmärksammar det unika i teaterkonsten och dess universella roll för människor i alla delar av världen.
Årets världsteaterbudskap är skrivet av den sydafrikanske dramatikern och regissören Brett Bailey. Budskapet finns att läsa på Teaterunionens hemsida. I år firar vi världsteaterdagen genom att bjuda in till en visning av den unika filmen The Tightrope om regissören Peter Brook, regisserad av hans son filmaren Simon Brook.
Sir Peter Brook har i årtionden klassats som en av världens främsta regissörer. Filmen The Tightrope ger en sällsynt inblick i hans arbetsmetoder och kreativa processer. Men hjälp av fem dolda kameror har Simon Brook fångat regissörens arbete då han leder en internationell grupp skådespelare genom en övning som har döpt till The Tightrope (ungefär ”Sträckt Lina”). Filmen är på engelska.
I sina instruktioner och kommentarer formulerar Peter Brook i denna unika film sin syn på teater och på skådespelaren.
Före filmvisningen kommer årets världsteaterbudskap att läsas på svenska av skådespelerskan Ann Petrén. Efter filmen hålls ett samtal med Simon Brook om hans far och tillkomsten av filmen.
Kvällen avslutas med mingel i Teaterköket, Valhallavägen 193.
När: 27 mars kl. 18:00-20.00
Var: StDH/ Stockholms konstnärliga högskola, Valhallavägen 189, Stockholm
Fri entré. Boka via www.stdh.se/for-publik.
Arrangör: Teaterunionen i samarbete med StDH
Världsteaterbudskapet 2014
.
Överallt där mänskligheten skapar samhällen manifesterar sig vår okuvliga lust att gestalta.
.
Under träd i oansenliga byar, framför högteknologiska scener i världsstäder, i skolaulor, på öppna fält och i tempel, i kåkstäder och gallerior, i föreningshus och källarlokaler samlas människor och upplever gemensamt de flyktiga sceniska världar vi skapar. För att med dem uttrycka mångfalden och rikedomen och sårbarheten hos vår mänsklighet, som i gestaltningen skänks form genom kroppar, röster och levande själ.
.
Vi samlas för att skratta och gråta, minnas och reflektera; lära, fantisera och söka bekräftelse. För att förundras över teknik på toppnivå – och anta skepnad av gudar. För att gemensamt häpna över all den skönhet och medkänsla och ondska vi kan rymma. Vi samlas för att fyllas av energi, av känslan att äga makt. För att hylla rikedomen i våra olika kulturer, utplåna de gränser som skiljer oss.
.
Överallt där mänskligheten skapar samhällen manifesterar sig vår okuvliga lust att gestalta. Född ur vår mänskliga gemenskap klär den lusten sig i masker och dräkter och scenkostymer från alla slags skiftande traditioner. Den skänker kontur och fokus åt våra språk, rytmer och gester, den bereder sig ett rum mitt ibland oss.
.
Och vi – vi konstnärer som verkar utifrån denna uråldriga lust – låter den springa fram ur våra hjärtan, våra tankar och kroppar, och därmed återge våra olika verkligheter, i deras enkelhet och i deras skimrande mysterium.
.
Men nu, i denna tid där miljoner människor kämpar för att överleva, miljoner människor lider under förtryckarregimer och roffarkapitalism, miljoner och åter miljoner tvingas fly från strider och omänskliga levnadsvillkor; nu i denna tid där våra privatliv kränks av hemliga säkerhetstjänster och våra ord censureras av känslolösa myndigheter, där skogar kalhuggs, djur och växter utrotas och
världshaven förgiftas – vad är det i denna vår tid som vi egentligen vill rycka slöjan av? I vår värld av ojämn maktfördelning – där ett otal dominanta röster vill intala oss att en nation, en ras, ett kön, en sexuell läggning, en religion, en ideologi eller en enda form av kultur är överlägsna alla andra – kan vi i den världen verkligen hävda att konsten inte bör agera socialt?
.
Är det så att vi, scenens och arenans konstnärer, underkastar oss marknadens krav på anpassning? Eller tar vi oss den frihet som faktiskt är vår: att bereda oss ett rum i vårt samhälles hjärta och själ, att samla människor omkring oss, att inspirera, förtrolla och upplysa – och därmed skapa en värld präglad av hopp och av samarbete med öppet hjärta?
– Brett Bailey
– Brett Bailey
.
Översättning från engelska Leif Janzon