Nordic Drama Train är en ny satsning organiserad av den Nordiska Teaterunionen. 2012-2013 har 5 nordiska pjäser valts ut och åker på en turné för att lanseras på olika ställen runt om i norden. Den svenska juryn har valt ut Mira går genom rummen av Martina Montelius för att representera Sverige.

I augusti 2012 anordnades readings på de utvalda nordiska pjäserna i Reykjavik, i februari 2013 i Köpenhamn och nästa stopp blir Färöarna. Den 15e och 16 mars kommer hållas readings under rubriken LeikREAD.

I Sverige kommer Nordic Drama Train att hållas under Scenkonstbiennalen. Läs mer om detta på scenkonstbiennalen.se.

Världsteaterbudskapet 2013. Skrivet av Dario Fo, inläst av Björn Granath.

För länge sen levde maktens män ut sin intolerans mot den folkliga teatern commedia dell’arte genom att jaga bort dess skådespelare från Italien. Idag har skådespelare och teatersällskap svårt att hitta scener och publik – vilket förstås beror på den ekonomiska krisen. Så maktens män behöver inte bekymra sig om hur de ska trycka ner artister som arbetar med sarkasm och ironi, eftersom det varken finns någonstans att spela teater eller någon publik heller.

Men i renässansens Italien måste maktens män verkligen anstränga sig för att hålla teatern på mattan, eftersom den hade så stor publik. Vi vet att den stora utvandringen av commedia dell’arte-artister skedde under motreformationen, då alla teatrar fick lov att stänga – särskilt i Rom, där teaterkonsten anklagades för hädelse. 1697 beordrade påven Innocentius XII att Teatro Tordinona* skulle rivas, då de konservativa kretsarna inom borgerligheten och de ledande skikten inom prästerskapet tryckte på. Detta teaterhus hade enligt moralens väktare gett allra flest obscena föreställningar.

Under motreformationen ville också kardinal Carlo Borromeo rädda “de små i Milano”, genom att dra en tydlig skiljelinje mellan konsten, den ädlaste formen av andlig uppfostran, och teatern, själva sinnebilden för världslighet och fåfänga. I ett brev till sina medarbetare uttrycker han sig ungefär såhär (jag citerar fritt ur minnet):

“Vi har gjort vårt yttersta i vår strävan att rensa bort ogräset: genom att bränna texter med hädiskt tal för att utrota dem från människors sinnen. Och dem som har spridit sådana texter i tryck har vi dragit inför domstol.

Men medan vi har sovit har Djävulen uppenbarligen varit ännu mer illistig. För det vi kan se tränger ju in i själen mycket djupare än det vi kan läsa i böcker! Det talade ordet, och gesten som beledsagar det, är ju ännu mer förödande för unga människor och flickor än döda ord på papper!

Därför är det av yttersta vikt att vi rensar våra städer på teatermakare, precis som vi gör med alla själar som vi vill bli av med.”

Den enda lösningen på vår kris ligger alltså i hoppet om att ett nytt stort drev organiseras mot oss, särskilt mot ungdomar som vill utbilda sig inom teaterkonsten. Alltså att vi får en ny skara landsflyktiga komedianter, för de skulle utan tvekan kunna dra oanad nytta av en sådan förvisning – genom att skapa nya former av scenkonst.

Dario Fo

Översättning Leif Janzon

Den 5 februari offentliggjorde Statens musikverks generaldirektör Stina Westerberg beslut på besparingar på biblioteket.

Överbibliotekarietjänsten tas bort
Personal avskedas varav 2 bibliotekarier, 1 arkivarie, 3 assistenter

Om detta genomförs kommer det att innebära en oerhörd försämring för det svenska musik- och teaterlivet. Likaså försvåras ett professionellt arbete för att upprätthålla biblioteket som del av det svenska kulturarvet med världsberömda samlingar som är unika i Europa. Om vi inte kan hindra dessa besparingar kommer servicen till bibliotekets användare i hela landet – musik- och teaterstuderande, orkestrar, musiker, forskare och allmänhet – att kraftigt försämras. Det ”inre” arbete som inte syns utåt som inköp, katalogisering och vård av samlingarna kommer att bli lidande. Vi befarar också att öppettiderna kommer minska.

Mer information finns på www.kultur.blogs.comeller på Facebook.

HÄR finns en namninsamling mot denna försämring av verksamheten och uppmaning till att ge biblioteket resurser för att kunna fungera som Sveriges bibliotek för musik, dans och teater!

Vi inom Teaterunionen – Svenska ITI är mycket oroade vid beskedet om att Lunds kommun inte längre kommer att stödja bibu. Teaterunionens styrelse har uttalat ett helhjärtat stöd för festivalens fortsatta existens. Vi har alltsedan starten haft ett nära och mycket positivt samarbete med bibu som vi ser som en självklar pendang vartannat år till Teaterbiennalen som från 2013 blir Scenkonstbiennalen.

Teaterunionen har deltagit på varje Bibu med olika programpunkter samt inbjudna grupper av internationella besökare, som här fått en unik chans att möta svensk barn- och ungdomsteater. Många upplevelser och kontakter under bibu har lett till fortsatt internationellt utbyte.

Vi ser fram emot att någon annan kommun tar på sig det hedersamma uppdraget att vara värd för bibu och att vi ses där 2014!

Detta är den första scenkonstbiennalen, med uppgift att spegla hela den svenska scenkonsten i dess bredd och mångfald.

Efter tio teaterbiennaler och fem dansbiennaler har vi för första gången bett producenterna själva att nominera de föreställningar som de anser har en sådan särskild kvalitet att de bör vara med på en scenkonstbiennal.

Vi är glada över att har fått in 230 nominerade föreställningar! Det visar på en fantastisk rikedom och vitalitet inom den svenska scenkonsten. Många av de nominerade föreställningarna har fina biennalkvaliteter, men urvalet måste bli mycket selektivt, då biennalen har sina begränsningar i tid och rum. Biennalen är ett viktigt forum för debatt om scenkonsten, dess samtid och framtid, och vi är övertygade om att diskussionerna även kommer att innefatta föreställningar från de senaste åren som inte visas där.

Ett ledord för den första scenkonstbiennalen är gränsöverskridande. Dagens scenkonst känner inte några fasta genregränser.  Musik, dans och texter möts i nya konstellationer. Det finns också en växande rörelse mot att sudda ut gränserna mellan konstverket och publiken, som i allt högre utsträckning blir medagerande. Många produktioner har skapats utifrån dokumentärt material och har teman kring samtida skeenden och samhällsfrågor. Dagens föreställningar har i allt högre utsträckning en målgrupp med flytande åldersgränser och den scenkonst som producerats för barn och ungdomar angår i lika hög grad vuxna, och tvärtom. Även mellan de olika typerna av producenter börjar gränserna att suddas ut och det finns många samarbeten och samarbetsprojekt mellan institutioner, fria producenter och enskilda aktörer.

Urvalskommittén består av branschföreträdare med olika bakgrund, referenser och smak. Vårt arbete har varit väldigt roligt men svårt. Vi har sett så många föreställningar på scenen som möjligt, men vi har inte kunnat se alla. Vi har sett inspelningar på DVD och vi har konsulterat ”spanare” i olika delar av landet. Vi har inte alltid varit eniga, vilket vi ser som ett sunt tecken på mångfalden av uttryck och tilltal. Medlemmar i urvalskommitténs har själva varit inblandade i några av produktionerna – självklart har de inte deltagit i beslut kring dessa.

Vi hoppas att de valda föreställningarna ska ge nya perspektiv och fördjupade upplevelser. Vi gläds åt att alla nu kan samlas i en gemensam biennal där vi kan manifestera den höga konstnärliga kvalitet och stimulerande mångfald som tillsammans utgör dagens svenska scenkonst!

Mer information om de utvalda föreställningarna finner du HÄR.

Stockholm i januari 2013

Anna Carlson, ordförande Teaterförbundet, skådespelare
Åsa Söderberg, teaterchef, Skånes Dansteater
Niclas Malmcrona, verksamhetsledare, Svenska Assitej
Susanna Hedin, konstnärskollektivet SUTODA
Erik Gavelin, student, scenkonstproduktion, Stockholms Dramatiska Högskola
Nina Björby, ordförande kulturberedningen Region Västerbotten, riksteaterkonsulent Västerbotten
Martin Nyström, kritiker, DN
Nasim Aghili, regissör, dramatiker, redaktör konsttidskriften Ful
Ann Mari Engel, generalsekreterare, Teaterunionen

Valda föreställningar

5boys.com, Backa Teater
C, Dramaten
Carmina Burana, Folkoperan
Den kaukasiska kritcirkeln, Folkteater Gävleborg
Doppelgänger, Regionteater Väst
From Sammy with love, Stockholms Stadsteater
Future Memory, Rani Nair
Introduction, Björn Säfsten
Jag ringer mina bröder, Malmö Stadsteater & Riksteatern
Name of the next song, Andersson Dance
Natten är dagens mor, Norrbottensteatern
Njutningens Ekonomi, Poste Restante
Roses & Beans, Shake It Collaborations
Rövare, Unga Dramaten
SCUM-Manifestet, Turteatern & Counterforce Produktion/ CP
This is not a love story, Gunilla Heilborn

Mer information finns på scenkonstbiennalen.se

Teaterunionens önskar alla en fridfull helg och ett Gott Nytt 2013.
Kansliet är stängt mellan jul och nyår och öppnar igen den 2 januari.

Belarus Free Theatre, som verkar i Minsk, Vitryssland är en an världen mest utsatta och modiga teatrar. Medlemmarna i gruppen har arresterats i olika omgångar och de och deras familjer utsätts för stor förföljelse. Flera i gruppen har fått stämplar i passen som förbjuder dem att lämna Vitryssland. Ett par medlemmar i gruppen har tvingats till exil i London, men teatern spelar fortfarande i Minsk. Föreställningarna ges underjordiskt i lägenheter, dit publiken kallas per SMS.

I förra veckan angreps gruppen vid två tillfällen av polis som avbröt föreställningarna och i timmar frågade ut medlemmarna, antecknade namnen på alla medverkande och även på åskådarna. De hotade att återvända följande kväll.

Gruppen meddelar nu att de kommer att fortsätta att ge sina föreställningar.

Teaterunionens styrelse har protesterat mot dessa angrepp på yttrandefriheten och fördömer förföljelserna av teatergruppen i ett brev till Vitrysslands regering.

Belarus Free Theatre var i fokus för Teaterunionens arrangemang på Världsteaterdagen 2011 och gruppen kommer att medverka i Scenkonstbiennalen i maj 2013 i Jönköping.

Internationellt har det kommit flera reaktioner på de senaste dagarnas händelser. Michael Attenborough, Artistic Director på The Almeida Theatre i London skriver:

“You have to ask precisely what the Belarussian government fear so much that they feel compelled to go to such lengths to suppress the Belarus Free Theatre and the the exercise of their basic right to freedom of speech.

The answer of course is the truth. 

“Sticks and stones may break my bones, but words will never hurt me.”

The terrified behaviour of the last dictatorship in Europe only goes to show how dreadfully wrong that maxim is. The regime’s greatest enemies are words and their increasing desperation to silence them is in direct proportion to their private knowledge that the one thing you can never kill is an idea, and that as long as people have the ability to think, they will speak.

We hold this truth to be self evident.

The consistent bravery of the members of the BFT, their refusal to be silenced and their immovable devotion to freedom and the truth will, without a shadow of a doubt, lead to their eventual victory. History has shown this to be true, again and again. 

As someone who takes his right to freedom of expression, to the right of assembly, to the very act of theatre, for granted, I count myself honoured to call these people my friends and artistic colleagues.

To the government of Belarus I send this message; take a peep across to South Africa, to the rest of the old Eastern bloc and most recently to Burma and know, as certainly as night follows day, that you are on the losing side, that truth will out and that in the battle between the gun, the boot and the fist and the power of words, words will always triumph.”