Nyhetsbrev #november

Hej alla!
Vi hade en underbar oktober på Scensverige när vi arrangerade Swedstage i Stockholm tillsammans med Svenska Assitej. Vi samlade 51 bokare/inköpare/festivalarrangörer från 22 länder: Belarus, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Kina, Lettland, Litauen, Nederländerna, Nordirland, Polen, Ryssland, Rwanda, Skottland, Serbien, Sydafrika, Sydkorea, Sri Lanka, Turkiet, Tyskland, Ukraina och USA. Detta var fjärde gången vi arrangerade Swedstage och erbjöd i år 12 produktioner från hela landet, 7 kortare presentationer av svenska verk, information om vårt HBTQ+nätverk Proud Performing Arts samt flera samtal om metoo-rörelsens påverkan på de svenska scenkonstbranscherna. Våra gäster fick besök av Teaterförbundets fd generaldirektör Anna Carlson som gick igenom och reflekterade kring hur fack och arbetsgivare direkt började samarbeta med förbättringar och säkerhet.

Tyvärr fick flera av gästerna från Rwanda, samt två gäster från Azerbajdzjan, nekat visum till Swedstage. Vi har länge lyft problematiken med hur olika myndigheter jobbar emot varandra i visumärenden.
När Svenska Institutet som lyder under Utrikesdepartementet finansierar och står bakom en inbjudan av en gäst från ett speciellt prioriterat land, och den respektive ambassaden som också lyder under Utrikesdepartementet sedan stoppar gästen från att komma, blir det mycket svårt med kulturellt utbyte. I de länder där Sverige inte har en ambassad är servicen utlejd på ett annat lands ambassad. Ofta måste gästen uppvisa en betald flygbiljett, ett betalt hotellrum och en försäkring för resan och vistelsen. Sedan måste personen resa till den stad där ambassaden ligger och hoppas på att rätt person är där och kan hantera ansökan, samt vara säker på att alla möjliga handlingar är med. På internationella konferenser vittnar många kollegor från länder som ses som instabila om att de knappt hinner förbereda sina presentationer eller möten på konferensen eftersom all tid går åt till att söka visum. Här är ett exempel på hur visumprocessen från Azerbajdzjan sett ut i år (från Sweden Abroads hemsida):
”Representationsavtalet med Norges ambassad i Baku upphör den 1 juli 2018 och sista dagen för inlämning av visumansökningar avseende Sverige till Norges ambassad/VFS Global är fredagen den 29 juni 2018. Från och med den 1 oktober 2018 kommer Frankrikes ambassad i Baku att överta ansvaret för hanteringen av ansökningar om Schengenvisum för besök i Sverige. I mellantiden, d.v.s. från den 1 juli 2018 till den 30 september 2018, hänvisas azerbajdzjanska medborgare som önskar ansöka om Schengenvisum för besök i Sverige tillfälligt till Sveriges ambassad i Moskva, alternativt Sveriges generalkonsulat i Istanbul. För vidare information, vänligen kontakta Sveriges ambassad i Moskva (ambassaden.moskva-visum@gov.se) eller Sveriges generalkonsulat i Istanbul (generalkonsulat.istanbul-visum@gov.se). Vänligen notera att ansökningar om uppehållstillstånd för arbete, studier, eller av familjerelaterade skäl fortsätter att hanteras av Sveriges ambassad i Ankara.”
Vi hoppas ordna ett seminarium om detta på Scenkonstbiennalen i Sundsvall och Härnösand 14-19 maj 2019! På tal om det måste ni nu låta snilleblixtarna blixtra och föreslå seminarier och workshops som ni vill arrangera på biennalen! Här är formuläret. Sista dag att anmäla är 30 november! Hjälp oss gärna sprida detta.
Statens Konstråd har fått upp ögonen för hur mycket och effektivt scenkonstaktörer och organisationer jobbar i nätverk. På Samtidskonstdagarna i november kommer vi att närvara med en föreläsning och en idéworkshop. Läs mer här.
Därefter deltar vi i möte med vårt Nordic Network of Performing Arts i Helsingfors i anslutning till Baltic Circle Festival. Vi önskar starta upp tydligare och tätare utbyte av både produktioner och erfarenheter mellan våra grannländer.

Till slut: missa inte vårt rådsmöte den 19 november på Folkteatern i Göteborg! För första gången håller Scensverige ett rådsmöte i en annan stad än Stockholm, vi tänker oss att detta blir en tradition. Efter det rådsmötet, som brukar gå väldigt snabbt, öppnar vi dörrarna kl 14 för alla som är intresserade av att fördjupa sig i hur landets högskoleutbildningar jobbar med scenkonst för barn och unga. Läs om dagens program här. Från 16.30 håller Folkteaterns bar öppet för oss så att vi kan göra det vi gör näst helst (utom att delta i seminarier): träffa varandra och prata i lugn och ro. Välkomna!

Läs hela brevet med notiser här.

Ulricha Johnson
Verksamhetschef
Foto Peter Knutson

Bilden uppe till höger är på våra internationella Swedstage-gäster.

Nyhetsbrev #oktober

Hej alla!
Vår internationella festival Swedstage går av stapeln i Stockholm i slutet av oktober. Tillsammans med ASSITEJ Sverige bjuder vi för fjärde gången in ett 60-tal internationella bokare/chefer/festivalarrangörer som är intresserade av att bjuda in svenska scenkonstproduktioner till sina scener. Våra gästspelssugna medlemmar har anmält intresse och en urvalsgrupp har tillsammans med Scensverige och ASSITEJ valt ut de som bäst passar önskemålen. Vi är otroligt stolta över att visa så många olika sorters föreställningar. På tre dagar visar vi Ankomsten från Teateri, Signalisterna från Masthuggsteatern, Våroffer och Snövit från Kulturhuset Stadsteatern, 20 november från Jupither Josefsson Theatre Company, JUCK och Biet i huvet från Riksteatern, Sadunära från Zebradans, I am somebody från Sirqus Alfon, Materia – jag är inte Linda Lovelace från Lumor, Skuggorna av Mart från Backa Teater och Girls will make you blush från Unga Klara.

Scenkonstbiennalens urvalskommitté arbetar så det glöder med att se och diskutera vilka föreställningar som ska presenteras på biennalen i maj 2019. Vi vill påminna alla medlemmar i Scensverige om att både nominera föreställningar och inkomma med seminarieförslag innan den 30:e november! Här nedan kan du läsa mer och klicka dig fram till nomineringsformuläret.

I september hölls ett europeiskt ITI-möte i Prag med det offentliga symposiet ”ITI as a Performing Arts organization: How do ITI´s goals align with the intentions of UNESCO?”. Scensveriges tidigare verksamhetschef Ann Mari Engel hade möjlighet att företräda oss för att berätta om hur Action Committee for Artist´s Rights arbetar och ge en rapport om den nya Proud Performing Arts LGBT+ Workgroup som vi startade upp under EuroPride i Stockholm i augusti.

Vi kommer också sprida information om Proud Performing Arts på konferensen Mobility of Aesthetics i Warzawa och på ITI´s europeiska höstkonferens i Bukarest i oktober.

Vi har nya medarbetare på Scensverige! Vi hälsar projektledare Vilma Seth och administratör Isabel Kempe välkomna till oss. Vilma har en bakgrund inom ekonomi, media och som producent, och har senast jobbat på Folkteatern Gävleborg. Isabel har fotografbakgrund med stor erfarenhet av företagandets alla delar. De senaste åren har hon vidareutbildat sig inom företagsekonomi på konst- och kulturområdet. Vi ser fram emot ett mycket händelserikt år med detta team.

Läs hela brevet med notiser här.

Ulricha Johnson
Verksamhetschef
Foto Peter Knutson

Bilden uppe till höger är från Doll Conspiracy av Isabel Cruz Liljegren på Norrbottensteatern. Fotograf: Marcus Hagman

Mingla med oss!

Vi välkomnar våra medlemmar och övriga i branschen till mingel! Passa på att träffa Scensveriges kansli och hör en kort presentation om våra kommande projekt av verksamhetschef Ulricha Johnson. Lär dig mer om ITI, Stolt Scenkonst, Swedstage och Scenkonstbiennalen. Bar och snacks finns. Passa också på att komma med förslag på programpunkter till Scenkonstbiennalen 2019. Bästa förslag vinner ett biennalpass!

torsdag 17 maj 18:00–20:00, The Tivoli

Internationella gäster på Bibu

Tillsammans med ASSITEJ har vi fått i uppdrag av Svenska Institutet och Kulturrådet att administrera och samordna internationella gäster på bibu.

Så om du är i Helsingborg, passa på att hälsa på dina internationella kollegor!

Tsungayi Garise, Dinaledi Expressions, Zimbabwe
Tefo Paya, Maitisong Festival, Botswana
Reeli Lonks, ASSITEJ Estonia, Estland
Hakan Silahsizoglu, Atta Festival, Turkiet
Maria Kublanova, Big Break Festival, Ryssland
Victoria Prepeliţă, Teatrul Republican de Păpuşi “Licurici”, Moldavien
Tetyana Yanko, Theatre «23», Ukraina
Canan Erek, Purple Tanzfestival, Tyskland
Kim Souheekie, ASSITEJ Korea, Korea
Dong youl Um, KAMS, Korea
Boram Jun, KAMS, Korea
Kang hee Jeon, KAMS, Korea
Inhye Jung, KAMS, Korea
Jiae Lee, KAMS, Korea
Umair Mushtaq, Little Art, Pakistan
Omar Khan, Little Art, Pakistan
Gerhard Verfaillie, Krokus festival, Belgien
Theis Irgens, ASSITEJ Norge, Norge
Warren Nebe, Drama for life, Sydafrika
Nonkululeko Faith Busika, Drama for life, Sydafrika

 

 

Världsdansbudskapen 2018

För att fira International Theatre Institutes 70-årsjubileum och understryka den interkulturella och internationella aspekten av dans har ITI:s styrelse valt fem budskapsförfattare – en från var och en av UNESCOS fem regioner: Afrika, Syd- och Nordamerika, Arabländerna, Asien och Stillahavsområdet och Europa.

Salia Sanou,
dansare, koreograf
Burkina Faso

Dans, eller en känsla av framtid

Hur ska jag kunna uttrycka detta budskap direkt till mänskligheten utan att tänka på alla dessa migranters kroppar, tvingade till exodus och exil runtom i världen?
Som koreograf och dansare har jag varit på alla kontinenter för att arbeta och utbyta värdefulla erfarenheter med andra. Kan jag då vända blicken från kaoset som skakar världen, särskilt gällande migration? Nej. Jag ser på det och ser mörker och brutalitet, men också tillfällen att ta i akt; tillfällen dansen har gett mig, och som gett mig en plats i denna epok.
Migrationsfrågan kokar ner till, bortsett från sina politiska förbindelser, frågan om självbilden reflekterad på en annan. En bild som matats av en dränerande fantasi om en fördomsfull, nedlåtande, stereotyp idé om utlandet, det vill säga en påträngande kropp i den sociala väven.
Till syvende och sist, oavsett om vi vill eller ej, oavsett om vi erkänner det eller ej, delar vi alla, oavsett hudfärg, oavsett ursprung, oavsett hemmahörighet, en gemensam grund: mänsklighet. Det är den paradigmen som vägleder och ger näring till min kreativa process.
I mitt arbete som koreograf är frågan om gränser, territorier, kulturer och beviset på mänskligt liv, alltid närvarande och till och med återkommande på ett bestämt eller diffust sätt. Den är ständig eftersom jag bibehåller nyfikenheten på tiden, på platser, på förflyttningar, baserad på känsliga och ibland sköra relationer som uppstår och tveklöst testas i och med min dubbla tillhörighet i Afrika och Europa.

Med verket ”Desire d´horizon”, vars koreografiska språk som dramaturgi är hämtat ur mina erfarenheter från att ha jobbat med dansworkshops i flyktingläger i Burkina Faso och Burundi, försökte jag överskrida synerna framför mig, försökte överskrida det oerhörda våld jag såg på dessa platser, dessa icke-platser, där var och en försöker leva eller åtminstone försöker återuppfinna en liten bit av sig själv.
Dansa för livet är det budskap jag vill framföra, med den fasta övertygelsen att en konstnär måste finna styrka, kraft och energi för att placera sig i livets kölvatten.
Denna förnimmelse av främlingskap där jag in på kroppen kände de djupa såren av fruktan, misär, ovärdighet, gav mig modet och den komplicerade kraften jag än idag inte har definierat. Denna interzon där inget mänskligt, logiskt eller etiskt räknas längre, detta utrymme utanför lag och rätt, på gränsen till ingenstans, där vacklande, absurditet och oupphörligt våld är vardag; när jag bodde där blev min rädsla till mitt mod, jag erkänner det, detta hittills okända tillstånd för mig gav mig viljan att återbörda, med dans, en gnutta framtid och en glimt av nutid, absolut osäkra men med en strimma av hopp.

Ja, jag säger det klart och tydligt, dansen kan uppfinna och återuppfinna sig här, nu, och överallt! Ja, rörelsen har sina blixtar och sin harmoni på ovanliga ställen som i ett flyktingläger. En hel historia kan, gest för gest, kropp för kropp, spektrum för spektrum börja dansas. Dansas för att trotsa ensamhet, väntande, smärta, dansas för att ge ljus åt en blick, dansas för att bli av med rädslan, dansas om och om igen.
Dessa unika upplevelser har format en oöverträffad ingång till rörelse i mitt koreografiska arbete, den har låtit mig se nya vinklar, och har utan tvekan lett mig till essensen i att veta att dans är en betydande konstform, som skänker ljus åt en universell kunskap som har överlevt alla tidsåldrar, den är en reflektion av kulturer och traditioner som är lika rika som varierade som de många trådar av gemenskap mellan folk. Den är en källa till meningsfullhet. För mig är den konstformen för liv, poesi och hopp, den är modet och det första steget i att lyckas ”ta ödet till sitt hjärta, för att förbrylla katastrofen av hur lite rädsla vi hyser, att ibland möta orättvisan, ibland håna den förlorade segern, att fortsätta stå raka. Detta är det exempel som människor behöver, och det ljus som elektrifierar dem”, ett magnifikt citat av Victor Hugo från Samhällets olycksbarn, som jag vill dela med er som avrundning.
Tack.

Salia Sanou föddes 1969 i Burkina Faso, utbildade sig inom teater och afrikansk dans innan han började i Mathilde Monniers danskompani i Montpelier 1993.
Sedan dess har han drivit projekt i Frankrike och Afrika. Han grundade kompaniet ”Salia nï Seydou” med Seydou Boro 1995. Efter att ha vunnit Second Encounters of Africa and the Indian Ocean, vann de Découverte RFI Danse Prize 1998. Mellan 2003 och 2008 var Sanou knuten till the National Scene of Saint-Brieuc, innan han fick residens hos the National Dance Centre i Pantin 2009-2010. 2011 grundade han kompaniet  ”Mouvements Perpétuels” i Montpelier. Han skapade Au-delà des frontières 2012 och Clameur des arènes 2014 för Montpelier Dance Festival, och Doubaley ou le miroir 2013. 2016 skapade han Du Désir d´horizons, efter dansworkshoparna han lett i tre år i flyktingläger i Burkina Faso och Burundi. 2018, under skapandet av cykeln kallad Multiple-s, bjöd han in författaren Nancy Houston, koreografen Germaine Acogny och musikern David Babin att medverka på scen i tre face-to-face-föreställningar. Tillsammans med Seydou Boro fortsätter han skapa och leda biennalen Dialogues de Corpsin i Ouagadougou, Burkina Faso och La Termitière, ett koreografiskt utvecklingscenter öppnat 2006.

 

Ohad Naharin, koreograf, konstnärlig ledare för Batsheva Dance Company, skapare av GAGA-rörelsesspråket.
Israel

Dans handlar om närvaro i ögonblicket. Det handlar om att lyssna på omfattningen av alla sinnesförnimmelser och tillåta det lyssnandet att bli bränsle för alla känslor, former och innehåll. Men, vi ska alltid komma ihåg var vi kommer ifrån.
När jag får frågan vad mitt arbete handlar om, svarar jag först att det handlar om sig självt. Om hur alla dess element möts för att skapa sin egen berättelse. En dansberättelse om omfång, känslighet användandet av explosiv kraft. Undersökandet av rörelse, stringens och struktur. Självdistans, dynamik, överdrift och underdrift, kopplingen mellan njutning och ansträngning och sublimeringen av varje dansares galenskap, passion och fantasi till en klar form.
I bästa fall kan dans vara storslagen, även om den är långt ifrån perfekt. Vi måste motstå det konservativa och konventionella tänkandet som har sina rötter i mycket av dansutbildningen och träningen, och släppa gamla idéer till förmån för nya, bättre. Och vi måste alltid komma ihåg att dansa lite varje dag…
Och vi måste alltid komma ihåg att dansa lite varje dag … och aldrig framför en spegel.

Ohad Naharin är koreograf, konstnärlig ledare för Batsheva Dance Company, och skaparen av GAGA-rörelsesspråket. Naharin föddes 1952 i Mizra, Israel, och gick med i Batsheva Dance Company 1974, trots sin då ringa erfarenhet. Under sitt första år bjöd gästkoreografen Martha Graham honom till sitt kompani i New York där Naharin senare gjorde debut som koreograf på Kazuko Hirabayshi-studion 1980. Under det närmaste årtiondet skapade han verk i New York och utomlands, inklusive stycken för Batsheva Dance Company, Kibbutz Contemporary Dance Company och Nederlands Dans Theater. Naharin arbetade nära sin första fru, Mari Kajiwara, tills hon gick bort i cancer 2001.
1990 utsågs Naharin till konstnärlig chef för Batsheva Dance Company, och under samma år startade han kompaniets ungdomsensemble, Batsheva – The Young Ensemble. Han har sedan dess skapat över trettio verk för kompanier och funnits på repertoaren hos ännu fler. Han har också samarbetat med musiker som The Tractor’s Revenge, Avi Balleli and Dan Makov, Ivri Lider, and Grischa Lichtenberger. Han har också komponerat och mixat många av sina egna ljudspår under pseudonymen Maxim Waratt, som förekommit i flera filmer, bland annat Tomer Heymanns Out of Focus (2007) och bröderna Heymanns Mr. Gaga (2015).
Utöver hans sceniska arbete har Naharin även utvecklat GAGA, det innovativa  rörelseutforskandet och dagliga träningen för Batshevas dansare, som har spridit sig internationellt bland både dansare och icke-dansare.
Naharin är medborgare i Israel och USA och bor för närvarande i Israel med sin fru, dansaren och kostymdesignern Eri Nakamura och deras dotter Noga.

 

Willy Tsao, grundare/konstnärlig ledare för City Contemporary Dance Company och BeijingDance
Hong Kong

Kära vänner i den internationella dansvärlden,
Världen verkar vara i ständig upplösning och fylld av problem. Vi har bevittnat, särskilt de senaste åren, oupphörliga konflikter mellan länder, etniciteter och kulturer. Som dansutövare kan jag inte låta bli att undra om konsten på något sätt kan bli ett motgift som kan förebygga eller motverka några av de störningar som hotar världsfreden och harmonin.
Jag har främjat dansen som konstart i Kina sedan slutet av 1980-talet och försökt att övertyga allmänheten om att dans, särskilt modern dans, är viktig för ett lands utveckling. Jag tror att de tre väsentliga aspekterna som kännetecknar samtida dans – individuella uttryck, innovativa idéer och studier av mänskliga förhållanden, fungerar som grundläggande byggstenar i ett värdesystem på vilka ett modernt Kina kan fortsätta att växa och blomstra.
I strävan efter excellens i samtida dans värdesätter vi individuella uttryck; därför lär vi oss att respektera olika åsikter och mångfald. Vi värdesätter sökandet av innovativa idéer; därför accepterar vi förändringar och är villiga att anpassa oss till nya sätt att leva. Vi värdesätter behovet av att förstå aktuella händelser och problem som ett sätt att studera mänsklig existens; därför blir vi mer toleranta och förstående när vi möter någon ansikte mot ansikte, oavsett skillnader.
Kina har, likt de flesta länderna i Asien-Stillahavsområdet, ett rikt kulturarv. Landet har dock varit slutet från resten av världen i årtionden och har bara varit öppet sedan 1987 års politiska reformering, alltså precis i 40 år. Faktum är att det fortfarande är en lång väg kvar innan allmänheten i Kina kan omfatta och se värdet av samtida dans på ett djupare plan. Å andra sidan ser jag framväxandet av ett intresse för modern dans från ungdomar i Kina, där dansen används som ett uttrycksmedel. Med växande internationella förbindelser och starkare ömsesidiga dansutbyten är jag övertygad om att Kina kommer att växa till en betydande kraft för att försvara enskilda ståndpunkter, stötta innovativa förändringar och främja tolerans och förståelse bland nationer i denna oroliga värld.
Tack.

Willy Tsao är en inflytelserik person i Kinas moderna dansutveckling som koreograf, pedagog, curator, chef och ledare. Född och utbildad i Hong Kong, fick Tsao sin moderna dansutbildning i USA och en MBA-examen från University of Hong Kong. Han utsågs till Honorary Fellow vid Hongkongs akademi för scenkonst år 2000 och utsågs till hedersdoktor 2015. Som en pionjär inom samtida dans på fastlandet i Kina och Hong Kong grundade Tsao det första och enda professionella kompaniet för samtida dans, CCDC i Hong Kong 1979 där han varit konstnärlig ledare sedan 1989. På fastlandet i Kina var Tsao en lärare och rådgivare till det moderna dansprogrammet på Guangdong Dance School från 1987 till 1992 och tillträdde som konstnärlig ledare för Kinas första professionella kompani för modern dans, Guangdong Modern Dance Company, när det grundades av Guangdong Provincial Government 1992. Han lämnade gruppen 1998 då han blev inbjuden av Guangdong Cultural Bureau 2004 att återuppta sin tjänst, där stannade han till 2016. I Peking har Tsao tjänstgjort som konstnärlig ledare vid Peking Modern Dance Company 1999-2005. År 2005 etablerade Tsao Kinas första oberoende professionella moderna danskompani, BeijingDance/LDTX. Dessutom ger Tsao föreläsningar och workshops, ofta för universitet och dansgrupper i stora kinesiska städer, inklusive Peking, Changsha, Daqing, Fuzhou, Guangzhou, Guiyang, Hefei, Hohhot, Kunming, Nanchang, Nanning, Shanghai, Taiyuan, Urumqi, Wuhan och Xiamen.

Tsaos insats inom dansen har blivit allmänt erkänd och han har också fått många utmärkelser och hederspris inklusive Dancer of the Year från Hongkong Artists Guild 1988, Ten Outstanding Young Persons Award 1990, hedersmedalj från drottning Elizabeth II 1993, Louis Cartier Award of Excellence för  enastående koreograf 1998. År 1999 tilldelades han Bronze Bauhinia Star av Hongkong. Han mottog Distinguished Achievement Award i 2014 Hong Kong Dance Awards för hans enorma och ovärderliga prestation och bidrag till dans i Hong Kong.
Sedan 1980 har Tsao skapat mer än 60 stora verk, inklusive Bird Songs, Kunlun, China Wind-China Fire, 365 Ways of Doing and Undoing Orientalism, Wandering in the Cosmos, One Table N Chairs, Sexing Three Millennia, Dao: Extraodinaire, Conqueror, Warrior Lanling and In Search of the Grand View Garden. Hans koreografier har spelats i Kanada, Frankrike, Tyskland, Israel, Japan, Korea, USA samt Peking, Guangzhou, Shanghai och Taipei.


Georgette Gebara,
dansare, koreograf, danspedagog, grundare av ”École Libanaise de Ballet”
Libanon

ÖST, VÄST: Dansens dialog
Amman. Söndag 26 augusti 1979. King Hussein och den amerikanskfödda drottning Nour gör entré i den kungliga logen på Palace of Culture. Ovationer. Jordanska nationalsången, amerikanska nationalsången.
Tystnad.
Ridån öppnas och avslöjar en annan sorts kunglighet: en späd kvinna som står majestätisk i paljettklänning och långa svarta handskar med en antik tron ​​vid sin sida. Hon bugar, glider upp på tronen.

MARTHA GRAHAM

Halvviskande talar hon om sitt kompani, sina dansare. När hon kommer till att prata om kroppen, lyssnar kungen som sitter framför henne, själv en skicklig idrottare, med värme och förståelse. Hennes ord för mig till min egen tro: min tro att varje kropp är ett tempel. I den börjar livet; i den bor själen; där bor hjärtat, den muskel som pumpar kärlek; dess hjärna är tankens kraft; med godhet och ondska som kämpar i det innersta. Kroppen tar rörelsen, livets kärna, till sin mest sublima uttrycksform: DANS.

Mina tankar återvänder till Martha. Som om hon hade levt hela sitt liv i vår del av världen talar hon om sanden som kommer och går och täcker spåren av inkräktare. ”MARKENS RÖST AVGÖR VEM SOM STANNAR KVAR” kungör hon.

Åh ja, Martha! Kanske har vi varit här längre än mänskligheten kommer ihåg. Öknarnas sand och havens vågor har gett våra kvinnor den graciösa och förföriska höftrörelsen som har rest till Spaniens yttersta gränser. Det sägs att en poet en gång ropade: “Fa la haramouna Allah menkom” – “Må Gud inte beröva oss dig”, som, när de gutturala svårigheterna i “h” släpptes blev “falamenko” för att slutligen bli “flamenco”. En sann historia? Det spelar ingen roll, det kan lika gärna vara en vacker lögn! …. Och är inte poesi och dans två magnifika lögner? Men lögner som återspeglar mänsklighetens DJUP.
Medan öknen och havet gav oss böljande rörelser, föddes genom höga berg och uppror mot inkräktare männens stampande av fötter och hopp till rytmer vilda som stormen. Svärdsdanser och ryttarkoreografi ackompanjerar dem. Varje region i denna stora arabiska värld hittade egna stilar med egna färger.

Det första uttrycket av dans var emellertid bön och ”Bokens tre religioner”, som vi kallar dem, föddes på våra stränder. Bönens rörelser och gester betraktas alltså som en form av andlig dans. Deras ursprung går längre tillbaka än vi kan spåra, men de är definitivt de renaste, äldsta och mest gåtfulla uttrycken i människokroppen.
För att omfatta dansens ålder i vår region måste vi slänga en blick mot faraonisk kultur med dess danser. De må ha varit målade i kantiga former, men själva rörelserna måste ha varit lika flytande och förbluffande som Nilens vatten.
Moderna tiders inflyttning och influenser från utländska invånare öppnade för dansstudior med klassisk balett och modern dans, och dansutövandet flyttades till en professionell nivå. Från enkla lantliga firanden eller sofistikerad urban social underhållning för speciella tillfällen steg den till professionalism och äntrade teatern.
Men, tillbaka till Jordanien. Trots kriget som fortfarande rasar i Libanon med alla risker det medför, reste jag med 10 studenter till Amman för att se Martha Graham Company, och få privilegiet att medverka i en master class. En av kompaniets dansare, Peter Sparling, ledde den med stor entusiasm och gav oss en fantastisk erfarenhet. Applåder, stora leenden, hjärtliga kramar, och naturligtvis, som gruppens ledare, sa jag några ord för att tacka Peter. Han tittade på oss fullständigt överraskad. “Tackar ni MIG? Det är jag som borde tacka ER. Hit har vi kommit, jag från USA, ni från Libanon, från Jordanien och från andra håll”. Vi satte oss på golvet och plötsligt talade vi alla samma språk.
Oavsett om vi ​​sitter på golvet, står vid en balettstång, flyger i luften, stampar våra stövlar på en bergstopp, oavsett om vi svänger våra höfter lustfyllt i ett tält eller på en nattklubb, binder vårt språk oss samman! För dans är inte bara ett uttryck för känslor, för firande, för underhållning. DANS ÄR ETT PÅSTÅENDE. Som påstår tydligare än något talat språk, att vi alla är en och samma.

Georgette Gebara är en världsberömd dansare, koreograf, författare, programledare och utbildare från Libanon. Som elev visade hon tidigt stor begåvning i sitt utövande och fick många ledande roller i klassiska baletter. Hon inrättade “École Libanaise de Ballet”, en ballettfokuserad dansskola, i Beirut, 1964. Hon har sedan dess varit professor i dans vid National Institute of Fine Arts vid libanesiska universitetet (1966-1984) och föreläst över hela världen. Hon har fortsatt sitt arbete med att nå en bred massa och vidareutvecklat sitt pedagogiska arbete genom att ge halvtimmeslånga radioföreläsningar i Libanon. Georgette har som koreograf arbetat med föreställningar, musikaler, tv och film i arabiska, amerikanska, franska och armeniska produktioner. För tv har hon koreograferat och dansat i ett program med reciteringar av arabiska dikter för jordansk tv, som var det första programmet i sitt slag när det sändes 1978. Vidare har hon arbetat för TV som jurymedlem i ” Studio Al Fan “, Libanons största TV-program för att upptäcka nya talanger i musik, sång och dans mellan 1974 till 1992. Allt detta har gjort Georgette Gebara till ett välkänt namn i dansvärlden. Hon ses som en innovatör för dans i den arabiska regionen och är en viktig bidragande faktor till konstformens varaktiga popularitet i den delen av världen. Exempel på hennes arbete i att höja konstformens status i arabvärlden är otaliga. Till exempel grundade hon och fortsatte att koreografera för “Soirees de Ballets”, det första professionella kompaniet som grundades i Libanon 1966. Två år senare fick Georgette möjlighet att sprida sin uppfinningsrikedom över hela regionen, då hon var en grundande medlem av International Center of Traditional Music and Dance, baserad i Kartago i Tunisien 1968. Hon är också en av grundarna av Syndicate of Professional Artists, Libanon, som bildades 1993. Den senaste tiden har hon mest ägnat sig åt skrivande och som journalist inom dansområdet. Hon har skrivit artiklar om libanesisk scenkonst för tyska och japanska tidsskrifter och två gånger utnämnts till “Daily Critic of the Year” av Daily Star. I november 2017 publicerade hon sin första bok med titeln “Entre Deux Pas”.
Genom åren har hon varit en trogen anhängare av ITI (International Theatre Institute ), som hon använder som en plattform för att uppmärksamma libanesisk och pan-arabisk dans över hela världen. Från 1980-2008 tjänstgjorde hon som en ledamot och senare vice ordförande i det libanesiska centret för ITI. Under denna tid arbetade hon också som sekreterare för ITI International Dance Committee, 1996-2008, och var styrelseledamot i ITI 1997-2008. År 2011 utsågs hon till hedersmedlem i ITI för sitt arbete inom ITI och sin gärning för scenkonsten världen över.

 

Marianela Boán, koreograf, dansare och lärare
Kuba

Din kropp börjar före dig och är platsen för alla ritualer som tillhör dig.
När du lyssnar på din kropp genom dans hör du också kropparna och danserna av förförelse och firande som tillhör dina förfäder och din art.

I din kropp bär du de danser som kommer att rädda dig.

Den som dansar kommer den andra under skinnet; dansen berör deras tyngd och lukt, den raserar fasader och det raderar gränserna mellan kroppar och nationer.

Jag har levt på båda sidor av historen. Jag har sett fattigdom och rikedom, landskap och kroppar som matats och missbrukats av makten. Mitt arbete gräver ut, letar efter de verkliga kropparna bland de som offentligt visas upp.

Att vara koreograf på Kuba och Dominikanska Republiken – de magiska öar där jag bor, omgiven av Karibiska Havet och människor som dansar före födseln, är ett tveklöst privilegium.

Dans är det stora motgiftet mot mänsklighetens galenskap.

Till varje fördriven person, på flykt och i exil i hela världen säger jag: Du har ett land som följer med dig, som ingenting och ingen kan ta ifrån dig; landet i din kropp.

Marianela Boán, Cuba, är en internationellt erkänd koreograf och är en av de mest framstående konstnärerna i den kubanska och latinamerikanska dansvärlden. Hennes revolutionära stil “Dance Polluted” blandar radikalt alla stilar som associeras med dans, vilket ger ett uttrycksfullt och originellt sceniskt resultat. Som koreograf, dansare och lärare har Boán arbetat i mer än 40 länder och presenterat sina verk och gett workshops i ett stort antal arenor och festivaler i Europa, Latinamerika, Asien och Afrika. Hon har skapat nästan 70 koreografiska verk för dans-, teater-, tv- och filmbolag. Hon har vunnit betydande koreografiska utmärkelser som medlem i Danza Contemporánea de Cuba från 1973 till 1988 och som grundande chef för företagen DanzAbierta, Kuba, 1988-2003, BoanDanz Action USA, 2005-2010 och Compañía Nacional de Danza Contemporánea i Dominikanska republiken, sedan 2010 fram till nu. Den latinamerikanska organisationen för kvinnor inom scenkonsten, El Encuentro de Mujeres de Iberoamérica en las Artes Escénicas, hyllade hennes liv och professionella gärning genom att tilldela henne Glo-priset 2014.

Hon erhöll en Master of Fine Arts (MFA) i dans på Temple University i Philadelphia, där hon var lärare. Hon har också varit chef för Higher Institute of Arts Cuba (ISA) och har bidragit till utbildningen av flera generationer kubanska och latinamerikanska dansare. Mellan 2002 och 2010 hade hon en intensiv arbetsperiod i USA för kompanier och institutioner som Dance Theatre Workshop, American Dance Festival, Bates Dance Festival, New York University, Joyce SoHo, La MaMA, etc.
Marianela Boán bor för närvarande i Santo Domingo, Dominikanska republiken, där hon grundade och för närvarande leder nationalscenen för samtida dans, Compañía Nacional de Danza Contemporánea del Ministerio de Cultura, som rönt stora framgångar i Kuba, Colombia, Costa Rica, Spanien, Peru och USA. Hennes senaste verk är “Sed” (2011), “Caribe Deluxe” (2013), “Propulsion” (2015) och “Defilló” (2017).

 

 

 

 

 

 

 

Nyhetsbrev #mars

Tack tack tack!

Scenkonstvåren står i full blom och för den som vill se allt är det bråda dagar. Kolla in månadens premiärer längre ner i brevet!

Vi har också två viktiga påminnelser:
1) Vänta inte för länge med att nominera din föreställning till Scenkonstbiennalen 2019! Urvalskommittén arbetar för fullt för att hinna ta del av allt, för att vara säker på att de hinner planera är det bästa att nominera så tidigt som möjligt. Biennalen äger rum i Sundsvall och Härnösand i maj 2019, läs om nomineringar och urvalskriterier här.

2) Utlysningen för produktioner till Swedstage stänger den 15 april! Ett stort antal utländska bokare och gäster kommer till Stockholm den 21-24 oktober för att se ett späckat program med svenska produktioner för barn, unga och vuxna. Läs mer här och sprid gärna!

Programläggningen för Stolt scenkonst på olika pridefestivaler är igång. Via vårt breda nationella nätverk och samarbetspartners kommer vi i år kunna erbjuda scenkonst, seminarier och samtal med hbtq+perspektiv på Pride i Växjö, Malmö, Gävle och Jönköping, samt på EuroPride i Stockholm och Göteborg! Vi kommer också att ha ett antal internationella gäster på plats i samarbete med Svenska Institutet.

Scensveriges årsmöte kommer att äga rum i Stockholm den 7 maj, kl 13-16.30. På mötet samlas alla rådsmedlemmar som representerar våra medlemmar. Det kommer bl a bli ett spännande fyllnadsval på ordförandeposten och en presentation av Scensveriges verksamhetsplan. Precis som efter rådsmötet i november kommer vi att öppna dörrarna för alla efter att årsmötet är avslutat. Vad som händer kl 14-16.30 är under planering, vi återkommer med plats och seminarieinnehåll!

Världsteaterdagen firas över hela världen den 27 mars. Varje år skrivs ett budskap av en utvald konstnär, den första var Jean Cocteau 1962. Eftersom initiativtagaren, vår huvudorganisation ITI (International Theatre Institute) fyller 80 år i år, firas det i år med fem budskap från alla världens kontinenter (enligt UNESCOs definition).

De som skrivit årets världsteaterbudskap i år är Ram Gopal Bajaj (Indien), Maya Zbib (Libanon), Simon McBurney (Storbritannien), Sabina Berman (Mexico) och Wèrê Wèrê Liking (Elfenbenskusten). Här kan du läsa budskapen, som översätts till 50 olika språk.
Översättningar på svenska läggs upp på scensverige.se inom kort! Om du befinner dig i Paris på Världsteaterdagen är det ett stort firande i UNESCOs byggnad.

I maj arrangerar vi ett seminarium på Bibu med rubriken ”Nu har vi väl ändå kommit långt i Sverige med den här hbtq-grejen?”, där en panel bestående av Isabel Cruz Liljegren, Simon Rodriguez, Johanna Salander och Mattias Brunn kommer att prata om arbetet med scenkonst riktad mot barn och unga, modererade av Joakim Rindå. Vi kommer också att bjuda in till ett mingel där vi upprepar det populära konceptet ”föreslå ett seminarium till biennalen och ha chans att vinna ett gratis biennalpass”. Dit har vi även i år tillsammans med Assitej fått i uppdrag av Svenska Institutet att bjuda in internationella gäster, kom och träffa dem!

Ulricha Johnson
Verksamhetschef
Foto Peter Knutson
Foto: Peter Knutsson

Foto uppe till höger: S & S, Göteborgsoperan. As it were av Sang Jijia. Ensemble. Fotograf: Mats Bäcker

Nyhetsbrev #februari

Håll i hatten, nu händer det massor på Scensverige!

För det första kan vi äntligen annonsera plats för Scenkonstbiennalen 2019: Sundsvall och Härnösand! Där kommer vi tillsammans med Scenkonst Västernorrland arrangera landets största scenkonstfestival den 14-19 maj! Vi är så glada att få komma till dessa vackra och kreativa städer, där alla förutsättningar för en storslagen biennal finns. Här kan du läsa pressmeddelandet. Urvalskommittén, bestående av Karin Helander, Mario Castro Sepulveda, Signe Landin, Joakim Rindå, Lis Hellström Sveningson, Jan Dzedins, Dritero Kasapi, Anneli Dufva och Nina Björby håller för fullt på att se och diskutera. Här kan du läsa mer om urvalskommittén och om hur nomineringar och urval går till.

Scensveriges och Assitejs styrelser har nu också utsett en urvalsgrupp till Swedstage. Den består av Anna Berg, Cecilia Suhaid Gustavsson, Anna Håkansson och Bengt Andersson. Om du vill föreslå en föreställning skapad i Sverige som är lämplig och redo för en internationell marknad, gör det här. Vår fjärde upplaga av Swedstage går av stapeln i Stockholm den 21-24 oktober 2018.

På det kulturpolitiska konventet Folk och Kultur i Eskilstuna arrangerar vi ett panelsamtal den 7 februari med rubrik ”It´s here, it`s queer – hur utvecklar vi scenkonst med HBTQ+perspektiv?” Undertecknad modererar ett samtal fokuserat på målgruppen barn och unga, med Gunilla Hedemo, Pelle Hanaeus och Ossi Niskala.
Jag kommer också att delta i ett panelsamtal om det kulturpolitiska läget i Europa på Örebro Länsteater den 10:e februari, i samband med föreställningen ”Presskonferensen” av Harold Pinter. Föreställningen är en del av Folk och Kultur, och kommer att spelas samtidigt i 23 städer i landet, läs mer här.

Unesco och Freemuse har kommit med rapporter om förvärrade hot, våld och kränkningar av den konstnärliga friheten mot konstnärer i världen under 2016. Den internationella kartläggningen visar att Iran är det land där situationen är sämst. Under 2016 fängslades 19 konstnärer och sex åtalades. Dessutom rapporterades flera fall av förföljelser och attacker. Efter Iran följer Turkiet, Egypten, Nigeria, Kina och Ryssland. Tyvärr har vi fått täta rapporter om förvärrade lägen på flera ställen under 2017, som gör att siffrorna antagligen inte kommer att se ljusare ut nästa år. 2018 börjar också dystert med att den ryske regissören Kirill Serebrennikovs husarrest har nyligen förlängts tre månader från den 19:e januari då han skulle frisläppts. Antagligen får också den omvälvande metoo-rörelsen som konsekvens att fler kvinnor kommer känna att det är värt att anmäla sexuella trakasserier, vilket kommer höja anmälningarna men samtidigt minska de stora mörkertalen. Av östeuropeiska kollegor som vi träffar via olika nätverk och konferenser får vi också rapporter om hårdare tag och ökad politisk styrning av etablerade institutioner, vilket leder till hög grad av självcensur. Det är alarmerande och något som vi behöver vara observanta på. Våra kollegor behöver också veta att vi ser vad som händer och att vi stöttar deras kamp. Här kan du läsa ITI´s Action Committee for Artists Rights nyhetsbrev.

I dagarna skickar vi utlysningar till alla ITI-center i världen om att aktivt ingå i en global arbetsgrupp för scenkonst med HBTQ-perspektiv. På ITI´s världskongress i somras initierade Scensverige denna grupp och just nu jobbar våra skickliga projektledarpraktikanter Katinka Richter och Maja Alasalmi från Kulturverkstan i Göteborg med dessa satsningar. På en konferens i Bryssel i höstas träffade vi representanter för ILGA Europe (International Lesbian Gay Association) som vill ingå i vårt nätverk, och på den internationella Apap-konferensen i New York i januari knöt vi också kontakt med ett amerikanskt trans gender-forum för scenkonstnärer. Vi återkommer med mer info!

Vad gäller det svenska Stolt scenkonst-nätverket söker vi just nu förslag och idéer på produktioner och övriga programpunkter till årets Pridefestivaler. Läs mer här.

Ta din chans att påverka fördelningen av EU-medel! Scensverige ingår i det europeiska nätverket On the Move, som just nu vill veta vad turnerande konstnärer och organisationer har för behov i arbetet för en ny European Mobility Fund. Enkäten tar 15 minuter att besvara och finns tillgänglig på flera språk. Sista dag att fylla i är den 20 februari. Här är enkäten.

Ulricha Johnson
Verksamhetschef

Foto Peter Knutson

Bilden uppe till höger: Pelle Hanaeus, Ossi Niskala, Gunilla Hedemo och Ulricha Johnson inför samtalet “It’s here, it’s queer” på Folk och kultur i Eskilstuna.

Scenkonstbiennalen 2019 hålls i Sundsvall och Härnösand

Teater, dans, cirkus, musikteater, debatter, workshops, föreläsningar och möten – Scenkonstbiennalen är Sveriges största scenkonstfestival och branschträff. Nu är det klart att Scenkonstbiennalen 2019 hålls i Sundsvall och Härnösand.

2019 års Scenkonstbiennal äger rum den 14-19 maj, med Scenkonst Västernorrland som värd.

– Biennalveckan ger en fantastisk möjlighet för vår publik att ta del av ett unikt urval av det bästa som produceras just nu. Ett levande kulturliv i hela landet är viktigt, och att lägga biennalen hos oss visar att det finns förtroende för vår kapacitet och kompetens, säger Mikael Flodström, vd för Scenkonst Västernorrland.

Som alltid arrangeras biennalen av medlemsorganisationen Scensverige, där Ulricha Johnson är verksamhetschef.

– Det är väldigt kul att få visa vackra Sundsvall och Härnösand för alla i Sverige som jobbar med scenkonst! Det var längesedan biennalen var så långt norrut och Västernorrland är en konstnärligt intressant och expansiv region med många skickliga utövare, vi är många kulturarbetare som har våra rötter i där. Vi ser fram emot att jobba tillsammans med Scenkonst Västernorrland för att erbjuda både allmänheten och branschen den bästa tänkbara scenkonstbiennalen 2019.

Arbetet inför Scenkonstbiennalen 2019 är redan i full gång. Urvalskommitén jobbar hårt för att se så många produktioner som möjligt över hela Sverige och det breda programmet planeras.

– Det har hänt mycket i #meetoo-rörelsen som kommer ge avtryck i det omfattande seminarie- och samtalsprogrammet, plus att vi inte vet hur eller om höstens val kommer att rita om den kulturpolitiska kartan. Biennalen är scenkonstens största sammankomst och det som diskuteras där ger avtryck framöver, säger Ulricha Johnson.

Om Scenkonstbiennalen
Scenkonstbiennalen är Sveriges största scenkonstfestival och arrangeras av medlemsorganisationen Scensverige på olika platser i Sverige vartannat år. Som värd står någon av Scensveriges medlemsteatrar eller scenkonstbolag. Scenkonstbiennalen började som Svenska Teaterbiennalen 1993 respektive Svenska Dansbiennalen 1998 och innehåller utvalda produktioner från hela landet, internationella gästspel, studentproduktioner, workshops, seminarier och många andra möjligheter till konstnärliga utbyten och samtal. 2013 bytte evenemanget namn till Scenkonstbiennalen.

Läs vilka som ingår i Urvalskommittén här.

Nyhetsbrev #augusti

Vilken händelserik och fin sommar!

Tack alla ni som har förgyllt vår sommar med scenkonst i alla former. Att ni skapar så många olika upplevelser och trotsar både väder och i vissa fall osäker ekonomi är så värdefullt. Inte minst ser ni till att locka förstagångsbesökare till föreställningar och får dem att bli nyfikna på scenkonstens förtrollade värld. Nu repeteras det för fullt i både stora och små lokaler inför höstsäsongen.

Viktig Världskongress
Scensverige är svenskt center för ITI (International Theatre Institute), som bildades av Unesco 1948. I juli ägde den 35:e världskongressen rum i Unesco-världsarvsstaden Segovia i Spanien, och som verksamhetschef var det min första kongress. Temat var Act! Performing Arts Transforming the World, och vi var representanter från hela 62 länder som deltog på generalförsamlingar, kommittémöten, regionala årsmöten, workshops, samtal och föreställningar. Det var en omvälvande upplevelse att sitta i det gamla klosterkapellet, som nu är universitetsaula, och lyssna på kollegor från länder med helt andra förutsättningar och verkligheter, både bättre och sämre än våra.

Scensveriges tidigare, pensionerade verksamhetschef/generalsekreterare Ann Mari Engel (bild), som arbetat med ITI sedan 1976, blev avtackad för sitt arbete i styrelsen och bär nu titeln Honorary Member. Hon kommer i sin nya roll bland annat fortsätta vara aktiv i Action Committee for Artist´s Rights.

En ny styrelse valdes, och består nu av ledamöter från Förenade Arabemiraten, USA, Italien, Kina, Burkina Faso, Sudan, Tyskland, Indien, Ryssland, Slovenien, Spanien, Schweiz och Vietnam. Se ledamöterna här: https://www.iti-worldwide.org/executivecouncil.html

Det sker allvarliga taktikspel gällande politisk detaljstyrning av konsten på många ställen i världen just nu, flera länder i Europa, Afrika och Sydamerika hade färska vittnesmål om detta. Vår kollega från Israel önskade stöd från ITI angående oroväckande begränsningar som hämmar konstnärerna i Israel. I år ställdes den väletablerade teaterfestivalen i Acco in med anledning av verk som inte faller myndigheterna smaken. Se Scensveriges pressmeddelande här.

Nytt internationellt nätverk för scenkonst med HBTQ-perspektiv
Vår amerikanske kollega Jorge Ortoll, som ansvarar för kommittén Network for Heritage, Indigenous Cultures & Migration lyfte frågan om varför det inte arbetas med HBTQ-frågor i ITI. Scensverige tog på sig att bilda en arbetsgrupp om ett globalt nätverk för scenkonst med HBTQ-perspektiv. Vi har ännu inte formerat gruppen, men intresset är stort från många länder att vara aktiva i denna grupp, som kommer arbeta i samråd med en del av kommittéerna. Ett första steg vi behöver titta på är själva kommunikationen, eftersom det på en del ställen förekommer övervakning och censur. Läs mer i vårt pressmeddelande.

De kommittéer som finns inom ITI är i huvudsak konstnärliga och humanitära, om du önskar involvera dig i arbetet med någon av dem går det bra att kontakta oss så kan vi tala vidare om möjligheter och förutsättningar. Här kan du läsa mer om kommittéerna.

Danssymposium
I samband med kongressen ägde också ett internationellt danssymposium rum, där de vassa svenska deltagarna var Virpi Pahkinen, Elin Kristoffersson och Iraqi Bodies. På grund av vissa planeringsfadäser från spanskt håll uppfylldes inte de tekniska kraven på teatrarna, och både boendet och föreställningstiderna var förvirrande. Inför nästa danssymposium kommer vi bevaka kvaliteten i planeringarbetet för att avgöra om Scensverige ska gå ut med open call till våra medlemmar eller inte. ITI´s Dance Committee har beklagat och kommer ha hårdare koll framöver.

Stolt scenkonst växer och sprider sig
Det är med stor glädje vi ser hur Scensveriges satsning på Stolt Scenkonst sprider sig och väcker nyfikenhet och entusiasm. Förra året gjorde vi ett par dagar under Stockholm Pride på försök, och i år har vi redan ett nationellt nätverk som i nuläget består av Scensverige, Folkteatern Gävleborg, Regionteatern Blekinge Kronoberg, Dansstationen i Malmö, Riksteatern, Stockholms Stadsteater Skärholmen, Unga Klara, Norrlandsoperan och West Pride. Under Stockholm Pride hade vi gästspel från DonnaDonna från Malmö (Dom ska hitta oss tillsammans), Teater Martin Mutter från Örebro (Artikel 3), Folkteatern Gävleborg (Transaktion, på bilden uppe till höger) och Riksteatern/ Folkteatern Gävleborg (Landet Inuti). Vi hade många givande samarbeten under dessa fem dagar; Stadsteatern Skärholmen ordnade en kväll med readings, panelsamtal och ett utdrag ur kommande produktionen ”Att göra sig av med Eddy”, Unstraight Museum och Lesbisk Makt arrangerade eftermiddagsfesten ”Århundradenas Fest” med musik, poetry slam, högläsning och dans, tillsammans med Lesbisk Makt ordnade vi också ”Lesbisk brunch & Queer dramatik”, med läsning ur fem nyskrivna, kommande verk, Nilleteatern anordnade samtalet ”Trans på scen”, Riksteatern ”It’s here it’s queer”, RFSL/RFSU höll eftersamtal och Teaterförbundets Normkritiska Arbetsgrupp stod för en dragking-workshop. Vi arrangerade också en bejublad stand up-kväll med bl a. brittiska Bethany Black.

Tack alla organisationer och medlemmar som involverat er, tack Fri Scen och Unga Klara för att vi fick använda era lokaler, och tack Kulturrådet, Stockholms Stad och Malmö Stad för grundplåten!

Veckan som följde gick nämligen Stolt Scenkonst på Malmö Pride av stapeln, med Dansstationen som värd och Chris Schenlaer som projektledare. Även där spelades ”Landet Inuti”, samt Juli Apponens ”Life is hard and then you die – part 3” och ”Everything remains”, som kunde upplevas på Scenkonstbiennalen. Även föreställningen ”Gender Fuck(er)”, vogue ball med House of Ninja och samtal med Saga Becker och Yolanda Bohm, samt workshop med RFSL, Drag Queen Story Hour och invigningsfest på Blå Båten fanns med i detta späckade tredagarsprogram.

Nu lämnar vi stafettpinnen till Stolt Scenkonst på Gävle Pride, här kan du se programmet.

Njut av den sista solen nu innan vi får flockas i mörka scenrum igen!

Varma hälsningar,
Ulricha Johnson, verksamhetschef Scensverige

Pressmeddelande: Nytt internationellt nätverk för scenkonst med HBTQ-perspektiv

Under Internationella Teaterinstitutets världskongress i juli bildades en nätverk som ska arbeta globalt med HBTQ-frågor inom scenkonsten. Bakom initiativet står Scensverige, ITI:s svenska center.

Scensverige är svenskt center för International Theatre Institute, som startades av Unesco 1948. Vid årets världskongress i Segovia, Spanien, medverkade 62 länder. Vid generalförsamlingen annonserade Ulricha Johnson, verksamhetschef på Scensverige, att Scensverige blir kontaktcenter i en ny arbetsgrupp för internationella nätverk för scenkonst och scenkonstnärer som arbetar utifrån HBTQ-perspektiv.

– Redan en halvtimma efter att jag annonserat arbetsgruppen kom delegater från 7 länder fram och ville vara delaktiga. Eftersom det kan vara ett känsligt ämne i en del länder går vi inte i nuläget ut med exakt vilka länder det rör sig om, men det finns stort intresse i Asien, Sydamerika och Östeuropa, säger Ulricha Johnson.

Det nystartade nätverket kommer att samarbeta med ITI:s kommitté Action Committee for Artists Rights, när det gäller censur och hot mot konstnärer. Syftet är att också jobba optimistiskt med att stärka, inspirera, lyfta och uppmuntra de skapare av scenkonst som arbetar med queer scenkonst och/eller identifierar sig som HBTQ.

Naturlig fortsättning på viktigt arbete
Det internationella nätverket är en naturlig fortsättning på Stolt scenkonst, det nationella nätverk som startades i maj. Initiativtagare var även då Scensverige. Stolt scenkonst framförs i augusti på Stockholm Pride, Malmö Pride och Gävle Pride. Nätverket består just nu av Scensverige, Regionteatern Blekinge Kronoberg, Dansstationen i Malmö, Riksteatern, Folkteatern Gävleborg, Unga Klara, Norrlandsoperan, Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen och West Pride. Idag fredag 3 augusti möts samarbetspartnerna i Stockholm för att planera vidare arbete.

Om Scensverige
Scensverige är det svenska ITI-centret och är en organisation som verkar för att främja den svenska scenkonstens utveckling och utöka de internationella relationerna genom samarbete och idéutbyte. Scensverige arrangerar även Scenkonstbiennalen, Stolt scenkonst på Pride och Swedstage mm.